"-Det är ett helvete" är en ofta använd fras. Jag änvänder den själv med jämna mellanrum.
Så här ser min ut. Allvarligt.
Tänk dig ersättningsbussen för Hagsätralinjen i rusningen. Eller annat valfritt allmänt kommunikationsmedel. I RUSNINGEN.
Där kan du känna dina närmaste medmänniskors taskiga andedräkt, lukten av deras otvättade kroppar, se och uppleva deras oklippta naglar (Är det bajs det där bruna under nageln? Kräääks!!) och fundera över VARFÖR dom stoppar i sina ofräscha fötter med bruna självsprickor på hälarna, i ett par piffiga sommarsandaler redan i maj.
Bredvid mig, 25 cm från mitt öra, sitter en 20-någonting och letar febrilt i mobilens kontaktlista efter någon att prata med så hon slipper vara själv med sina egna, nästan smärtsamt inaktiva, tankar. Med triumferande bestämdhet ringer hon upp bästa kompisen Bella......och så börjar mitt helvete.
Ett 20 minuter långt och högljutt samtal om absolut nonsens. Det är kärlekslivet, den puckade pojkvännen och skitsnack om den andra BFF:en. Vi kan alla, inom åtminstone 5 meters radie, även höra Bellas del i samtalet. Det är mycket intimt och privat. Och skulle tjäna på att vara just det.
Under 20 minuter ska min hjärna bli muntligt våldtagen av denna varelse från helvetet. Jag kan inte värja mig, inga lurar för att skydda min själ med musik, ingen mute-knapp så långt ögat kan nå. Varför ligger mina lurar hemma på köksbordet?
När mitt blodtryck fördubblats och svavelsyran fräser i mungiporna, väser jag genom genom hårt sammanbitna läppar: "-Kan du ta och hålla käften. Jag vill inte lyssna på ditt imbecilla jävla samtal. Snälla bespara oss ditt tjatter!".
Tjejen ifråga noterar knappt mitt inpass utan kvittrar glatt vidare till Bella: "-Äsch, det är någon sur gammal jävla kärring som är irriterad över att vi pratar i mobilen. Hon kan väl stanna hemma om det är så jävla jobbigt.". Och så fortsätter dom samtalet som om inget har hänt.
De stinkande medresenärerna ler försiktigt, ser medlidsamt på mig och fortsätter sen titta tomt framför sig resten av resan.
Luften går ur mig. Det här är tortyr. Den klassiska definitionen av helvetet är intet jämfört med detta.
Var finns dessa flammande helvetiska eldar, smådjävlar med glödande tre-gafflar i en svavelosande värld när man ber om den?
