Astrid Lindgren-syndromet.

Nu finns det en risk att jag blir svartlistad och likställad med varghatare, barnmisshandlare och gravskändare.

Men jag vill hävda att många tagit allvarlig skada och är drabbade av Astrid Lindgren-syndromet. Hennes böcker har förstört nästan en hel generations sätt att se på hur det ideala livet ska levas när man blir vuxen och skaffar barn. Det är i Bullerbyn man ser sig en drömtillvaro. Det gäller främst oss 60-tals barn som blev matade med böckerna, TV-serierna och filmerna.

Astrid Lindgren-syndromet är ett syndrom där en persons normalitetsramar och drömvärld är baserad på Astrid Lindgrens fiktiva världar. Den världen är då en läskig mix av Bullerbyn, Lönneberga, Bråkmakargatan, Junibacken och Saltkråkan. Och till livet efter detta kan vi drömma om Nangiala.
Jag menar inte att dom är ett uttryck för hur Astrid Lindgren själv tyckte att Sverige skulle se ut runt millenieskiftet. Hon hade nog bara en vansinnigt söt och trevlig fantasi MEN vi har tydligen bestämt oss för att det är så här Sverige ska se ut idag för att vara riktigt svenskt.

Alla vi som har läst hennes böcker har förförts av hennes kärleksfulla familjer (Ja, kanske inte Emils pappa då.) och mysiga miljöer från början av 1900-talet. Det är vit pärlspont, pigor, rutiga förkläden, snälla drängar, Nordsvensk häst, röda stugor med vita knutar, vedbodar och barfota pojkar i gröngräset.

Om man lider av syndromet så kan det yttra sig i att man ägnar all sin tid åt att inreda sitt hem till en liten kopia av scenografin till köket där Madicken och Lisabeth bakar kakor med pigan Alma. Vi accepterar ju faktiskt pigor med RUT-avdrag som hjälper oss att hålla stilen. Scenografin och hemmiljön har blivit till en skyddande kokong mot omvärldens fula villaområden från 70-talet som gränsar till det nödvändiga industriområdet med avfart från E4:an.
Det kan också yttra sig i en tro att ett lyckligt sommarlov med barnen, är ett sommarlov i torpet, den svenska skogen med en pitoresk insjö att bada och fiska kräftor i.
Att badsjön är sumpig och skogen full med mygg är ändå kanske inte drömmen för ett stadsbarn, eller hur?

Astrid Lindgrens föräldrar är alltid hederligt arbetsamma och kärleksfulla människor med en medfödd pedagogisk förmåga (återigen inte Emils pappa) att hantera den mest trilska lilla unge. Om den ena föräldrarepresentanten inte har dött av någon heroisk och tragisk anledning förstås.
För det fanns inga skilsmässofamiljer, lesbiska mammor eller farsor som skiter i sina barn och skaffar en ny familj med en yngre fru.
Konstigt nog verkar måttstocken fortfarande se ut så där, trots alla moderna möjligheter vi har att förändra familjebilden.

Som barn är det underbart att läsa men så här fungerar det inte längre att vara förälder 2011. Det är en utopi. Visserligen trevlig sådan.
Kan vi inte klassa dom här böckerna och filmerna som den fantasy dom verkligen är, vid det här laget?

Nu har vi Bullerbybarn blivit 40 år drygt och det är dags att se på Sverige, naturen, lantlivet och familjen med mer moderna och realistiska ögon.

Jag vill rekommendera ett intressant blogginlägg i debatten: Astrid Lindgren-syndromet. Där kan man även få sig lite tankar runt det där med vindkraftverk och dess påstådda förfulande av Den svenska naturen.

Jag kommer troligen återkomma i ämnet för det här är en fråga som jag finner oerhört intressant och den sträcker sig in på så många områden.

Appropå vindkraftverk. Vill man läsa en blogg från en tanklös partifriare, förlåt: partilös fritänkare, så kan man läsa denna som tar upp lite av det ämnesområdet. Om det finns något vettigt och bra i den bloggen så försvinner det, för mig iallafall, bland alla idiotiska jämförelser och tvångsmässiga förnekande av rena fakta. Men det kan vara kul det med.

Nu spårade jag ur lite.

Favoriten "Sideways" med Citizen Cope och Santana.

Det här är en riktigt skön och bra låt. Jag har lyssnat många gånger på den dom senaste åren och Santanas gitarr gör den faktiskt ännu bättre. Den passar som en olyckligt-kär-låt att vältra sig i, om man är lagd åt det hållet.
Just nu vältrar jag mig inte, utan jag hittade denna gamla låtvänskap och ville dela med mig.

Det fanns inte så mycket bra versioner på YouTube att välja mellan så det får bli den här. Den är trist, jag vet, men du kan ju alltid läsa texten.

Det kommande internet-kriget!!!

Det har förekommit en hel del artiklar om cyberkriget vi kanske kan komma att vänta under detta år.

Allt verkar ha eskalerat och uppmärksammats i och med att Wikileaks Assange anklagas för våldtäkt. Jag skrev ett inlägg om det den 8:e september 2010 som du kan läsa här.

Stora banker och kreditkorts-bolag stoppar inbetalningar till Wikileaks och Apple slopar sina Wikileaks-Appar efter den amerikanska ilskan över att hemliga diplomatdokument spridit på nätet.
Det hemliga nätverket Anonymous reagerade med motattacker som att överbelastningsbomba vissa sajter. VISA fick en del problem just då men om det var Anonymous vet jag förstås inte.

Wikileaks har flera servrar i Sverige av den anledningen att vi har en lag som skyddar integriteten.
"Sverige ses som ett föregångsland när det gäller yttrande- och tryckfrihet. Bland annat är skyddet för källor som avslöjar saker för journalister starkt.
Att Sverige lockar företag som Wikileaks har också att göra med svenskarnas syn på integritet." Vill du läsa mer om det gör det här.

DN hade en mycket adrenalinhöjande artikel om den amerikanska militärens intressen av det svenska bredbandsnätet. Läs den här. Jag blev faktiskt förbannad över att vi, Sverige, numera ligger som en punkt i amerikanska Homeland Securitys katastrofplan, värt att försvara som sitt, vid en eventuell fientlig attack mot internationella nätverk.
Visst är det bra med hjälp men den kommer nog inte gratis direkt.
Sverige var, som ett av få länder, representerat i en övning kallad Cyber Storm. Bara valet av namn gör mig irriterad. Vilket jävla överdramatiskt och krigskåt Hollywoodstinkande val av namn.

Är det här Svensk neutralitetspolitik? Hur ser vårt eget nätmilitära försvar ut? Vi är väl ganska kraftigt nedrustade vid det här laget? Blir vi ett ännu mer attraktivt mål för anti-amerikanska intressen p.g.a det här och vårt internationellt sett attraktiva nät?
" En av dem som arbetade med Sveriges deltagande i Cyber Storm är Ingvar Hellquist, säkerhetskonsult och före detta arméöverste. Han bekräftar att Sveriges roll i det globala nätet väger tungt.

–Det är klart att det har betydelse att en av internets hubbar finns i vårt område, det är inte så många länder som har det. Att vi ligger långt fram och är en attraktiv samarbetspartner beror ju bland annat på att vi tidigt fick en knutpunkt i nätet. Och när sånt här väl är på plats är det ju inte teknik som man flyttar på så lätt, säger Ingvar Hellquist till DN."

Google planerar att placera en gigantisk anläggning för sina servrar i norra Sverige och några av anledningarna ska vara vårt klimat, vår kunskap och vårt nätverk i sig. Jag är lite mer tveksam nu till dom synbart oskyldiga skälen. Nog har det att göra med att Homeland Security mer eller mindre kan garantera Google fullt skydd just här. Kanada och andra länder med jämförbart klimat är inte lika självklara samarbetspartners ur cybermilitärisk synpunkt.

Jag erkänner att jag tycker fenomenet med internet är lite läskigt. Mycket skit florerar i form av hemleveranser av narkotika, sprängmedel och annat användbart för ointelligent folk. Lägg till hela sexindustrin som blomstrar och drar in stålar i storleksordningar jämförbara med enskilda länders budgetunderskott och allt hamnar i fickorna på kreativa idioter. Gigantiska kriminella verksamheter arbetar i relativ ostördhet.
Sen har vi det fantastiska med internet. All fri information och det fria ordet där var och en kan uttrycka sina egna tankar. Dessa BRA tjänster och produkter som lätt kan nås bekvämt hemifrån från hela världen.

Man har adderat nätet till de traditionella arenorna för krigsföring - land, hav, luften och rymden.

Ett litet krig på nätet kan påverka oss små människor i Sverige på ett mer subtilt sett än bomber och granater gör.
Ingen el, ingen TV-, telefon- eller radiokommunikation, inga kontanter, inga personuppgifter och därmed kaos. Tänk själv efter hur det blir för dig utan internet och el. Att inte kunna logga in på Facebook är en fis i rymden i sammanhanget.
Det värsta är att det inte behöver vara några stora internationella angrepp utan en lite veckoattack bara sådär.

Jag vet inte hur du tänker göra men jag ska nog börja lägga lite cash i madrassen och skaffa mig ett katastrof-paket i form av en massa förnödenheter, gasolvärmare, vattendunkar, ficklampor och en jävla massa batterier att ha på vinden.

Å andra sidan kanske jag målar fan på väggen bara.