Det här är en riktigt skön och bra låt. Jag har lyssnat många gånger på den dom senaste åren och Santanas gitarr gör den faktiskt ännu bättre. Den passar som en olyckligt-kär-låt att vältra sig i, om man är lagd åt det hållet.
Just nu vältrar jag mig inte, utan jag hittade denna gamla låtvänskap och ville dela med mig.
Det fanns inte så mycket bra versioner på YouTube att välja mellan så det får bli den här. Den är trist, jag vet, men du kan ju alltid läsa texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar