Jag blir lite rädd....

...när jag läser hur romer blir utvisade p.g.a. tiggeri.

Migrationsminister Tobias Billström säger till DN:
-De romer som befinner sig i Sverige måste försörja sig på ett ”rimligt sätt” för att få stanna. Bland dem hör inte tiggeri. Om man tittar på hur utlänningslagen är formulerad så kan man avvisa en utlänning om han eller hon under vistelsen i Sverige eller annat nordiskt land inte kan försörja sig på ett ärligt sätt.

DN: Att tigga är inte olagligt.

– Det handlar inte om det utom om grundprinciper. Det är faktiskt så att man måste ha en försörjning som är rimlig – att tigga är inte rimligt. Det är inte därför vi har skapat den fria rörligheten inom unionen, säger Billström.

Jag tror inte tiggarna får ihop så mycket pengar. Varken hemlösa eller romer.

I Frankrike har Sarkozy beordrat att riva 300 läger där romer lever. Romerna utgör, enligt honom, ett säkerhetsproblem. Förra året utvisades 10 000 romer ur Frankrike av kriminella skäl.

Jag bodde i samma trappuppgång för några år sedan som några finska romer. Det var stundtals rätt irriterande faktiskt men det berodde nog mer på min bristande förståelse och att våra vardagliga kulturer är väldigt olika.
Romer, resande och zigenare är inte riktigt samma sak. Jag har för dålig koll på det där för att kunna avgöra skillnaden men det spelar inte direkt någon roll. Vi har nog alla rätt dålig koll på det.

Det finns massor av folk som sticker ut från oss vanliga Svenssons. Om det nu finns några vanliga Svenssons? En del kan man irritera sig på och romer är några som sticker ut. Det finns fler enligt vissa.

Vilka mer ska man utvisa som inte försörjer sig på ett rimligt sätt? Konstnärer? Spåkärringar? Arbetslösa okontrakterade idrottare? Studenter mellan kurser?

Det är tuffa tider nu för oss alla mer eller mindre. En del kommer hit och hoppas på en drägligare tillvaro och få en del av kakan i väst. Utvandrare och invandrare.
Utvandrat har människor gjort genom alla tider och nu är det fri rörlighet inom EU. Rent teoretiskt i hela världen. Alla kan flytta och byta liv och det är nog inget man gör för att det är roligt. Utan för att man vill överleva.

Nu börjar man lite försiktigt (?) med folkhets mot romer. Sen kan man gå vidare till andra etnisiteter.
I Frankrike vill man gärna slippa sina gamla kolonialmedborgare, som tex nordafrikaner, inom landet.
Fler länder följer efter.

I Sverige normaliseras främlingsfientligheten. Arbetslösheten är hög. Och Sverigedemokraterna kommer garanterat få en, ur min synvinkel, oönskat stor roll under och efter valet.

Det var så här Hitler började sin bana mot ett vitare och mer ordnat Tyskland.

Inception och Thirst

Igår kväll gick jag på bio med J och såg Inception. Vi hade satsat på en söderbiograf först, men vi ville inte sitta längst ut på tredje raden, så det blev snabbt ett byte till en mer central och större biograf.

Inception var ett bioäventyr i feta bokstäver. Bra historia, bra skådespelare, och mindblowing specialeffekter.



Leonardo di Caprio var toppen och blir bara bättre (och snyggare) med åren. Ellen Page är den nya kvinnliga superskådespelerskan som i framtiden kommer räknas bland dom mer intelligenta sådana som t.ex. Meryl Streep och Jodie Foster. Och så är hon söt, det hjälper i Hollywood. Joseph Gordon-Lewitt, Michael Caine och Tom Hardy är värda att nämna lite extra tycker jag. Resten av gänget gjorde ett bra jobb, för Christopher Nolan har bara gjort bra filmer. Memento, Insomnia, The Prestige, Batman Begins och The Dark Knight.
Den var så spännande att jag spratt till och satt som på nålar när det var 5o cm, 2 minuter och fem år kvar till att komma tillbaka till verkligheten. Eller var det verkligheten?
Musiken, komposerad av Hans Zimmer, är genom hela filmen helt inspirerad av Piafs Non, Je Ne Regrette Rien. Den spelas bl.a. när dom ska signalera för en "kick".

Mer info om den kicken får du när du ser filmen. För det måste du och den ska ses på en biograf med allt av ljud och bild som den kan erbjuda.
Men jag vill inte se en Inception 2. Slutet är lite av en cliffhanger men det funkar för mig. Min fantasi tar vid alldeles utmärkt. Leonardo och Christopher: Säg NEJ!

Jag är fullständigt medveten om att ingen av dom läser min blogg, på svenska, utan det där var mer ett gnyende ut i tomma intet. En tanke och en önskan som kanske filmgudarna omedvetet uppfattar och hör.

När jag kom hem tömde jag brevlådan och hittade den Sydkoreanska filmen Thirst. En vampyrfilm som jag, vid inköpstillfället, ansåg vara ett måste att se.

Den har fått fantastiskt bra kritik. Som en tvungen motvikt till Twilight och Trueblood. Vilket känns snobbigt och onödigt då dom är så olika och fyller sina egna platser i vampyrgenren.

Det händer rätt ofta att jag inte håller med med kritikerkåren och det här är ett sådant fall. Den har bara fått toppbetyg och visst var den bra men jag får en känsla av att man måste gilla asiatisk film, precis som tysk film var djup och bra på 70-talet. Filmen VAR bra men ingen fempoängare.

Katolsk präst blir smittad med vampyrvirus, kämpar mot sin blodtörst, på samma sätt som han alltid har kämpat mot sina köttsliga lustar, genom självbestraffning. Men så träffar han Tae-ju, hennes olyckliga äktenskap och tillvaro får honom att till slut släppa spärr efter spärr.

Den är sexig på ett naturligt och kladdigt sätt. Den är äcklig med smackande och sugande ljudeffekter som fick mig att må illa. Slutet var förutsägbart, riktigt och helt rätt.
Den var helt klart en sevärd vampyrfilm. Bilden på omslaget är missvisande för filmen. Den är inte riktigt så här snygg och stiliserad utan betydligt mer rå och naturlig.

Kul och konstigt på YouTube.

Jag tänker inte kommentera det här klippet, dels för att jag inte fattar riktigt, och dels för att det är så mycket som börjar snurra i huvudet och jag kan inte sortera ut en röd tråd ur det.

Men jag vill dela med mig till dig.

Har du tid en stund för Alex Wong?

Det är inte mycket jag tycker är riktigt bra av alla dom här competitions and reality shows man visar överallt. Förutom So You Think You Can Dance, SYTYCD, någon gång ibland.

Det var fler än jag som blev trollbundna av Alex Wong. Synd att han blev skadad och inte kan fortsätta tävlingen resten av säsongen. Speciellt som han tog en paus från The Miami Ballet för att vara med.

Här kommer det fantastiska hiphop numret tillsammans med Twitch.

Vilken talangfull människa!

Så när jag sitter och tittar på YouTube-klipp söker jag naturligtvis på Alex Wong och hittar den här lilla godingen.

För det första så är Beyoncés låt Single Ladies väldigt catchy och jag kan inte sitta still. Sen finns det hur många roliga dansklipp som helst där man dansar till hennes låt. Vilken lycka att då hitta ett där Alex Wong och hans kompis Jeremy Cox dansar till Single Ladies. Cox är faktiskt snäppet bättre men det kan bero på att han verkar ha repeterat mer och kan stegen bättre.

Njut när dom bjuder på sig själva. Urkul!

Inte kan man vara ledsen eller sur efter att ha sett det här?

Märkvärdig(t)

En del, företrädesvis unga hippa män, brukar spara sina festivalband. Dom får gärna sitta kvar i flera år så det blir en sån där härligt illaluktande binge på armen.  Ju fler olika du har ju hippare tillställningar och desto hippare person är du.

Själv begriper jag inte det där. Det är bara äckligt.
Kanske att Grönans åkband kan sitta kvar någon extra dag men det saknar ju helt coolhetsfaktor.

Nu är det slut på Hultsfredsfestivalen så alla dom "balla killar" som sparat sina Hultsfredsband kommer låta sig begravas med dessa bevis på genomlevda primalupplevelser.
Finns det några 48:or som fortfarande går omkring med sina Woodstockband?

Äntligen kan dom mest hängivna skaffa sig ett riktigt festivalminne. Det kan kanske bli en installation, ett monument, i deras framtida radhusträdgårdar över gamla rockiga tider.

Jag tänker på det största arvet Hultsfredsfestivalen lämnar efter sig. BajjaMajorna. Dom säljs nu på auktion för att dra in pengar till konkursboet och det finns 300-400 stycken att välja på. Vem vet, dom kanske blir numrerade och får mässingsplaketter på baksidan.

Så om 20 år, i en trädgård någonstans i Sverige, står Anders och Fredrik med varsin tredje öl i handen brevid en Webergrill och snackar drömmande om sista Hultsfredsfestivalen 2009. 

Kanske skramlar Anders med sina gamla unkna festivalband, pekar mot rabarberrabatten och säger: "-Den där Majjan ropade jag in för artonhundraspänn på stora auktionen och den var visserligen med först från 1989 men sen ända fram till slutet. Du kan prova den senare om du vill. Jag har satt in högtalare och plasmaskärm så du kan kolla gamla schyssta klipp. Det är sååå jääävla skönt asså."

Come Give Me Love

Det här en så underbart bra låt med Ted Gärdestad. Jag funderade först på att välja den där Helen Sjöholm sjunger men det är mer tryck i den här originalversionen. Dessutom är ABBA med på olika hörn också.



Jag sitter som Stevie Wonder, blundar och gungar i sidled med huvudet. Visst är det bra? Lite nostalgi.

Åh, jag älskar att rasa över idioter.

Nu ska jag ha mig en liten herdestund och ägna mig åt att häckla en av de många idioter vi har i Sverige.



Det här är Ulf, 46 år, misstänkt för att vara den med det poetiska namnet, Gryningsmannen.

Han släpptes igår, pga bristande bevisning, efter 67 dagar i häkte. Gryningsmannen har gäckat polisen med ett 80-tal bränder under årtionden.
Polisen är till 100% övertygade om att det är Ulf, men det är svårt att bevisa mordbrand för gärningsmannen lämnar sällan spår efter sig.
Ulf har befunnit sig på plats vid senaste branden.

Han går med på en exklusiv intervju, med bild, för Aftonbladet med villkoret att dom skriver att han vill se cannabis legaliseras.

– Men jag var i Hammenhög den natten det brann, säger han.
– Och nu när jag är släppt kommer det självklart att brinna igen. I morgon, om en vecka eller om en månad.
– De hetsar och stressar mig. De vill få mig att begå nya brott i affekt. De provocerar och vill få mig ur balans, så de kan gripa mig för våld mot tjänsteman, säger Ulf.
– Allra helst hoppas de stressa mig till en grov mordbrand. Så de kan säga: Se vi hade rätt.
– De är medelmåttor. Men hur många medelmåttor de än samlar ihop kommer de inte upp i min nivå.
– De kan anklaga mig för att ha anlagt 10, 20 eller 50 bränder. De tror inte de kan ha fel.
– Poliserna är dumma i huvudet. Själv är jag intelligent och jag vet att polisen ligger långt, långt efter. Det påstås att droger gör folk dumma. Jag har använt cannabis sedan jag var 13 år. Jag vet att det är bra i rätt doser, säger Ulf.

Dessa ord, ursprungna ur detta cannabisrökta huvud, gör mig matt av den "höga" idiotnivån.
Det är högst troligt att polisen har rätt. Mannen dryper av hybris och arrogans. Man kan riktigt känna lukten av hans malliga tillfredsställelse över att kunna gäcka en hel poliskår med sina sinnessjuka brasor.
Men man är oskyldig fram till att skuld, utom alla tvivel, är bevisad.

Ulf vill ha uppmärksamhet. Och jag ger honom det, nu, genom att dubba honom till dagens, veckans och kanske månadens största jävla idiot.
För även om du är oskyldig Ulf, vilket jag inte tror, så har du just visat hur urbota korkad du är i din "exklusiva" kampanj för att lagligt få röka brass.

Vem vill ta ett bloss? Inte jag.

Äsch, det gick inte så bra....

...att idka bokfasta.
Dagen efteråt plingade det tre gånger i mobilen. Biblioteket meddelade att jag hade en bokreservation att hämta ut. Tre böcker som jag längtat efter och väntat på.
Det var med stor lättnad jag kände mig tvungen att börja läsa igen. Jag tar det lite lugnt så här i början så jag inte får läskramp.

Två böcker av Raymond E. Feist, King of Foxes och Exiles Return i serien Conclave of the Shadows. Första delen heter Talon of the Silver Hawk. En mycket spännande serie om Talwin Hawkins äventyr i den fiktiva världen Midkemia där alla hans serier utspelar sig. Dom är fristående men en del karaktärer från tidigare serier dyker upp även här.


Jag gillar dom verkligen, det är en spännade värld med en riktigt trevlig karta där jag kan följa Talwins resor och det är riddare med svärd, trollkarlar, mäktiga kungar och alver i Midkemia som sätter fantasin i spin. Skönt som omväxling till mina vampyrer och shapeshifters.

Tredje boken är från antologiserien Bending the Landscape: Original gay and lesbian writing Fantasy. Korta noveller från både hetero- och queerförfattare inom fantasygenren med queertema. Novellerna ska få oss läsare att se verkligheten och könsroller ur en annan dimension och vår världsbild ska komma att böjas, vridas och vändas.

jag har lite att läsa nu.

Big Bang Theory.

En av mina favorit tv-serier är Big Bang Theory. Jag är också road av 2 1/2 män och gamla hederliga Dharma & Greg.

Dessa tv-shower har en sak gemensamt och det är att dom är skapade, skrivna och/eller producerade av Chuck Lorre. Efter nästan alla episoder av nämnda serier brukade han lämna ett sk. "vanity card" efter eftertexterna som en extra bonus till dom som spelar in avsnittet. Dom är för det mesta fruktansvärt roliga och ibland riktigt elaka.
Det gillar jag.

Eftersom jag avskyr den mesta tv-reklamen, för att den är så ofantligt infantil, tyckte jag att just den här var värd att passa vidare.




CHUCK LORRE PRODUCTIONS, #288
Over the years, CBS executives have always been very generous when it comes to sharing their ideas as to how I might better do my job. I have never returned the favor regarding how they might run their network. Until now. Now I have a really good idea. Step One: Create an internal division with workers who do nothing but check out the claims of prospective advertisers. And I mean really check them out. If it's a car, have somebody drive it around to see if it accelerates into walls or slow-moving pedestrians for no particular reason. If it's beer, have someone drink it and report back if it gets them laid. If it's a pill, have someone take it for awhile, then wait to see if they grow a tail, get anal leakage, or commit suicide. Step Two: Quality control. All commercials must be aesthetically pleasing, seriously funny, poignant, or dramatic. Any commercials deemed loud, stupid and/or obnoxious are not aired. Period. No exceptions. Step Three: Tell the world that CBS only airs the coolest and most honest commercials. It's always Superbowl Sunday at CBS! Step Four: Watch the money roll in. A Final Thought: Don't worry about the initial loss of income created by dropping the dumb stuff (e.g. Cockney lizards who sell insurance). You'll more than make that money back by demanding that your high-quality advertisers cut you in for a piece of their action. You have, after all, earned it by giving them the CBS seal of approval. Another Final Thought: If you adopt my idea, my consulting fee is one million shares of CBS stock. Or better yet, one hundred shares of Apple stock.

Outch! Den där med Appleaktierna var vass.

Vill du läsa fler? Gå in på http://www.chucklorre.com/index.php

Ett klassiskt filmögonblick på TV.

Och notera att det var på SVT. Igår kväll! Visst visar dom bra filmer på andra kanaler, men guuud vad skönt att slippa reklampauser (även om det är kind of cute att se världens starkaste man göra Risifrutti-dansen).
Ögonblicket jag pratar om är: Jack Nicholson i rätten väsande "-You can´t handle the truth!"



Det var trevligt och helt ok att låta sig transporteras igenom en rätt medioker advokatfilm i militäruniform med dom märkligt unga (Oj, vad länge sedan 1992 var!) Tom Cruise, Demi Moore, Kevin Bacon och Keifer Sutherland. Men det är HONOM jag väntar på. Och så kommer det, gåshudsögonblicket (Är jag larvig? Överdriver jag?) som gör hela filmen till en film värd att överhuvudtaget komma ihåg.

Skrämmande läskigt, eller hur? Det finns inget viktigare än riktigt viktiga män. (Obs, ironi!)

Over and out!

Bokfastan börjar idag....

...och jag är redan tveksam till att klara av den. Vad ska jag göra istället?
Jag åt frukost på balkongen idag och fingrade på Bodil Malmstens bok som jag läste ut igår.
Jag gillar pocketomslagen mycket bättre. Den här och fyra andra av hennes böcker har bilder av Bodil och hennes namn i stora vita bokstäver varav två eller tre bokstäver är fyllda med färg, i vad som kan verka vara en slumpmässig ordning.
Jag får för mig att omslagsdesignern Johan Petterson har haft en idé med det och kanske doldt ett "budskap" från Bodil till oss läsare.

Dom utvalda färglagda bokstäverna är följande: B T L A O E D A I L T

Om jag fuskar och lägger in det i en engelsk anagramsökare så får jag fram 3841 förslag. Bl.a. Tabloid Tale, A Battle Idol, Bad la Toilet osv. Lite roliga är dom men inte speciellt trovärdiga.
Den svenska anagrammotorn får inte fram något. Den kan å andra sidan inte sätta ihop flera ord av önskade bokstäver utan bara ett.

Så jag gör ett eget försök.
Det blir Latte A Bodil eller A Bodil Latte.
Hmm...har jag kommit något på spåren? Hennes loggböcker är lite utav en varm blanddryck som man under ett par timmar sitter och suger på.

Ja, så är det nog. Jag har hittat det dolda budskapet.

Människor och djur tillsammans i naturen.

Först och främst så är vi människor djur, vi också.
Men vi bor i överdrivet inredda lyor, byter Adidaspälsen ovh Nike-hovarna varje dag samt vänder våra mular mot cyberrymden och ylar i etern via mail och sms.

Jag trodde den största skillnaden stavades "civilisation". Ett civiliserat beteende i våra stacksamhällen.

Nåja, jag har för länge sedan förstått att det är svårt att vara människa. Speciellt på landet. För där bor det djur.

Jag trodde man flyttade till landet för att känna lugn och ro. Naturen. Djurlivet. Back to basic, liksom.
Men det är kanske bara vi 08:or som känner så när vi flyttar från stan. Dom som är födda på landet, sen generationer tillbaka, vill ha alla fördelar ett ordnat samhälle har, fast i skogen. Kanske måste man vara stadsbo för att se skogen för alla träden.

Människor muttrar över hur djuren förstör deras liv.

Idioter hatar vargar för........att dom finns.
Djurbönder hatar vargar för att dom utsvultet jagar deras obevakade kreatur.
Norrlänningar hatar lappar och deras jävla renar för att dom (vadå?) springer mitt på vägen eller äter växtlighet utan respekt för tomtgränser.
Villaägare i förorten hatar rådjuren för att dom äter upp deras läckra och dyrt inköpta tulpaner.
Golfare hatar vildsvin för att dom plöjer upp golfgreener, nyanlagda för miljontals hjärndöda kronor, mitt i den vackra naturen.
Jag hatar fästingar och mygg för dom kan väl aldrig vara till någon nytta annat än att sprida sjukdomar och elände (och därmed hålla människopopulationen i schack).

Du förstår väl hur löjeväckande jag tycker att det är?

Envisast och mest trångsynta är varg-, ren- och samehatarna, för dom drar sig inte för att begå kriminella handlingar i sakfrågans namn.
Där upphör demokrati och civilisation. Där är det nämligen "karlarna-som-begrip-sig-på-eländet" som bestämmer.
"-Ska de va så svårt å begrip, kärringjääävel?".

När jag blir less på myggen går jag in och stänger dörren. Eller accepterar deras existens.

Fördomsfullt ber jag varg- och lapprenshataren spotta ut snuset, parkera skotern, hälla ut HB:n och flytta ner till Stockholm. Kanske hittar du en kvinna och ett jobb under vägen, och blir av med ryggvärken på köpet.

Nääää, nu var jag inte snäll.

Det finns ett ordspråk som går så här: Döm inte någon förrän du gått en mil i dennes mockasiner.
Ska vi alla ta och byta mockasiner med varandra för en dag?

Nackdelen med demokrati är att du får leva efter hur 50.5% av befolkningen röstat. Alternativen i världen är anarki, teokrati, diktatur och kommunism. Jag har säkert glömt något annat statsskick. Inga av dom är att föredra, tycker jag.

Vi människor är tvungna att fortsätta fundera på bra vägar att leva på jorden, i naturen med de djur som lever där.

Något annat är otänkbart, bondjävel.



Målning av Kevin E. Taylor som ska gestalta en människa/djur-hybrid. En symbios.

Vi skulle kunna vara vänner, Bodil och jag.

När jag sätter mig med en bok av Bodil Malmsten, helst en liten intim pocketbok, så måste jag ha en penna i handen. Jag läste Hör bara hur mitt hjärta bultar i mig förrförra året och blev oerhört förtjust. Det fanns så många små underfundigheter i den att jag blev tvungen att klottra små kommentarer i marginalen. Som om jag förde en dialog med Bodil.

Nu har jag, som sagt, satt mig med De från norr kommande leoparderna och redan på första sidan konstaterar jag att jag måste resa mig upp ur min skönt avslappnade läsarposition för att hämta en penna. En bra penna med behagligt glid i. Det hittar jag naturligvist inte så det får bli en vanlig penna.

Jag älskar hur hennes hjärna tolkar det hon ser, upplever och läser. Jag blir glad av att få ta del av de tankarna som hon så smart får ner på papper i form av sina loggböcker. Det är så spännande. Jag känner igen mig i henne. Vi är inte alls lika. Ändå är hon mig så bekant. Hon skulle vara en underbar vän till mig. Jag skulle inte vara underbar för Bodil. Hon är så stor, intelligent och någon annanstans.

I marginalerna klottrar jag små figurer, kommentarer och frågor på sms-språket.

Nu ska jag snarast köpa Kom och hälsa på mig om tusen år (loggbok/journal från 2007) och Sista boken från Finistère (roman från 2008).
Hur kunde jag missa dom?
Jo, jag har varit upptagen med att spendera massor av tid i urbana fantasivärldar befolkade av werewolfes och vampyrer.

Snart har jag läst färdigt de böcker som tvunget ligger allra närmast för mig att läsa. Sen måste jag ta en paus. En vecka ska jag bokfasta. Jag ska leva i det riktiga livet och tänka egna tankar.
Det låter kanske larvigt för dig men för mig är det en stor grej att lämna snuttefilten hemma och möta världen utan en bok att gömma mig i.
Jag kan kanske få lite gjort också. (Ler stort!)

Vem känner heder nu för tiden?

Jag ligger på balkongen och läser i sommarhettan. Ett underbart sätt att tillbringa sin semester på för övrigt. Speciellt om balkongen aldrig kommer i närheten av solgass.
Mina ben ser väldigt bleka ut, jag vet, men vem orkar sola i den här värmen? Inte jag. Men det är en hel del kvar av sommaren.

Jag läser på engelska och bokens kvinnliga karaktär har hamnat i en prekär situation där hon ska ta svåra beslut som kan leda till problem och drabba oskyldiga i hennes närhet. Den situation jag just beskrivit är rätt vanligt förekommande i all möjlig litteratur men det är även situationer som vi levande människor kan hamna i. Av mer eller mindre dramatisk natur.

Poängen är att hon i den här svåra situationen och de val hon ska göra, tänker på hospitality, honor and loyalty.
Det är stora ord som har tyngd. Ord, som förr kanske var viktigare än mat på bordet, är nu ord som inte alltid betyder något i det lättviktiga, snabba och individuella samhälle vi lever i.

Det engelska ordet honor betyder ära, anseende och heder. Honorabel är ett äldre ord som enligt SAOL (Svenska Akademiens OrdLista) betyder hedervärd, aktningsvärd.
Jag försöker hitta en beskrivning av vad heder betyder i SAOL men hittar ingen. Det finns en mängd ord där första stavelsen är heder, som t.ex hedersdiplom, men ingenstans får man en beskrivning eller förklaring till det. Det är först när jag kommer till ordet hedersmord som dom slösar med beskrivningar.
Hedersmord betyder nämligen mord på kvinnlig familjemedlem som anses ha fläckat en familjs heder. Det är väl ändå lite fel? Jag vill nog även räkna alla dom män som mördats av sina honorabla familjer p.g.a.att dom varit homosexuella eller något annat otäckt till denna kategori av mord.
SAOLs beskrivningar speglar vad man pratar om idag och vad som anses vara viktigt och relevant just nu. Tydligen inte vad som kan anses vara viktigt och sant i ett längre perspektiv.

Är det ingen svensk som vill veta vad heder betyder i Sverige idag? SAOL kan inte svara på det iallafall. Googlar man ordet så är majoriteten av träffarna och betydelserna hedersrelaterade och därmed en invandrarorienterad fråga. Och ett problem. Något som klingar negativt.

Jag har funderat över ordet heder och jag anser att fältet är öppet för mig att tolka och kanske bestämma dess betydelse.
Och jag gör det genom att gå tillbaka till min bokkaraktär som ska ta stora beslut och göra svåra val. Hon tänker på det där med lojalitet, gästfrihet och heder. Det kommer i grunden betyda att hennes heder tvingar henne att visa lojalitet och då blir det svårt att vara gästfri i hennes specifika situation.
Den heder som tvingar henne, har hon inom sig. Det är hennes uppfostran, tro och egna syn på ett rättvist samhälle som skapat hennes heder. Hon vill vara någon att räkna med. Någon vars ord man kan tro på. En stöttepelare i sin omgivning. Hon har en familj och en vänkrets att beskydda och ta hänsyn till. Lojaliteten kommer strax därpå. Hon vill inte svika dom som litar på och är beroende av henne.

Gästfrihet är ett av dom större orden på jorden i sällskap med ord som fred, kärlek och vänskap. Och alla faller dom platt till marken när hedern och lojaliteten saknas, missbrukas eller inte är anpassad till dom människor som den berör och den tid dom lever i.
Heder, lojalitet och gästfrihet är knutna till varandra i en triangel eller cirkel. Det ena leder till det andra. Saknas det ena så faller dom andra. Vad är början och vad är slutet? Vilken kommer först?

JAG känner heder och jag har en heder som jag försöker sätta en ära i att akta. Det finns vissa saker jag helt enkelt inte gör. Jag dödar t.ex inte för min heders skull. Min heder förbjuder bl.a. nämligen mord. Min heder betyder nog mer för mig personligen än vad den betyder för andra. Den är personlig. Så är också min lojalitet. Gästfriheten är det däremot lite svårare med på det personliga planet men jag jobbar på den. Jag VILL vara gästfri men trivs tyvärr bäst för det mesta utan gäster hemma.

Men framförallt hänger inte min heder på vad andra har stöpt som form för heder. Min heder är inte formad av ett trångsynt patriarkat.

Jag vill föreslå att heder betyder att hedra och vara sann mot sig själv, sina värderingar och det samhälle man vill leva i.

Ännu en låt som jag vill att du lyssnar på.

Och eftersom det är så tråkigt att bara lägga in en Spotify länk så har jag letat efter YouTube klipp som kan vara roligare att titta på.



Ibland hittar jag riktigt roliga små klipp från någon entusiast. Och entusiaster är härliga människor tycker jag. Jag avundas deras entusiasm då jag själv sällan orkar arbeta upp någon.

Just den här videon är lite hackig och oskarp men det känns som om vi får vara med en härlig sommar tillsammans med några nya polare som vill ge världen lite kärlek.

Har du givit världen någon kärlek idag, sötnos?

Tillägg den 10 augusti 2011. Tyvärr är klippet borttaget, vilket är jättesynd då det var väldigt fint. Istället lägger jag in ett nytt klipp med den aktuella låten och med texten rullande. Inte alls lika kul men alltid något.

Jag tittar på TV.

Jag planerar väldigt sällan att titta på TV utan det blir mer ett sysslolöst zappande utan mening. Då upptäcker jag att det ofta är en massa skräp på de flesta kanalerna, utom SVT. Ändå tittar jag och jag kommenterar elakt och ljudligt ut i tomma intet eller till mina stackars ungar som antagligen kommer bli lika kritiska och dömande som jag.
Dom är förresten redan det. Vi sitter i soffan och kvider unisont, ber den andra att snabbt byta kanal "-Det är så jäkla pinsamt!!", för att några sekunder senare byta tillbaka för att se om eländet är kvar och om det fortfarande är lika pinsamt.
Och det är det!
Ändå petar vi i den där pinsamma geggan med med vår imaginära pinne och förtjusas över hur hemska en del människor är och hur bra just vi nog är ändå.

Vad skööönt, att få det fastställt lite då och då.

Jag hävdar att det är nyttigt att titta på TV med överkritiska ögon och gärna analysera varför dom gör som dom gör. Framför allt älskar jag att fundera på vad producenterna kan ha haft för, i min ögon sett, sjuka mål med programmet.

Seriestrippen är förstås "NEMI", tecknad av Lise myhre.

Ännu en skön låt.

Här kommer ett till tips från You Tube. Dessutom är musikvideon rätt snygg.