En del, företrädesvis unga hippa män, brukar spara sina festivalband. Dom får gärna sitta kvar i flera år så det blir en sån där härligt illaluktande binge på armen. Ju fler olika du har ju hippare tillställningar och desto hippare person är du.Själv begriper jag inte det där. Det är bara äckligt.
Kanske att Grönans åkband kan sitta kvar någon extra dag men det saknar ju helt coolhetsfaktor.
Nu är det slut på Hultsfredsfestivalen så alla dom "balla killar" som sparat sina Hultsfredsband kommer låta sig begravas med dessa bevis på genomlevda primalupplevelser.
Finns det några 48:or som fortfarande går omkring med sina Woodstockband?
Äntligen kan dom mest hängivna skaffa sig ett riktigt festivalminne. Det kan kanske bli en installation, ett monument, i deras framtida radhusträdgårdar över gamla rockiga tider.
Jag tänker på det största arvet Hultsfredsfestivalen lämnar efter sig. BajjaMajorna. Dom säljs nu på auktion för att dra in pengar till konkursboet och det finns 300-400 stycken att välja på. Vem vet, dom kanske blir numrerade och får mässingsplaketter på baksidan.
Så om 20 år, i en trädgård någonstans i Sverige, står Anders och Fredrik med varsin tredje öl i handen brevid en Webergrill och snackar drömmande om sista Hultsfredsfestivalen 2009.
Kanske skramlar Anders med sina gamla unkna festivalband, pekar mot rabarberrabatten och säger: "-Den där Majjan ropade jag in för artonhundraspänn på stora auktionen och den var visserligen med först från 1989 men sen ända fram till slutet. Du kan prova den senare om du vill. Jag har satt in högtalare och plasmaskärm så du kan kolla gamla schyssta klipp. Det är sååå jääävla skönt asså."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar