shitmydadsays

Idag tänker jag tipsa om en rolig sida på nätet.

Justins farsa är en kul och grinig gubbe som svär mycket. En del roligt ordbajsande låter Justin hela världen njuta av.

Vad sägs om den här?

"He's a politician. It's like being a hooker. You can't be one unless you can pretend to like people while you're fucking them."

Den passar väl bra med tanke på en del inlägg i november?

Eller den här?

"Don’t focus on the one guy who hates you. You don’t go to the park and set your picnic down next to the only pile of dog shit."

Den här är också kul.

"War hero? No. I was a doc in Vietnam. My job was to say "This is what happens when you screw a hooker, kid. Put this cream on your pecker."

Kolla in den sidan här . Enjoy!

Äldre låtar med texter som gäller än i dag.

Dom här klippen behöver inga kommentarer från mig.

Bästa-listan!

Ibland hittar jag bloggar som är inspirerande på ett eller annat sätt. En blogg hade med en Bästa-lista som tonåringar svarade på. Det var väldigt kul och söt läsning.

Nu har jag inte för avsikt att bidra med söt läsning utan mer dela med mig av vad jag tycker är den Bästa-listan just nu. Imorgon eller nästa vecka kan den se annorlunda ut.

Bästa boken: Förutom den lista jag redan har i bloggen, så är den bästa boken den jag läser vid varje tillfälle, om den får mig att glömma bort nuet.

Bästa filmen: Än så länge är det Bright Star och Inception. Den första är vansinnigt vacker, sorglig och romantisk. Jane Campions svar på en kostymfilm. Och kostymerna är det vackraste jag sett på länge.
Den andra är en väldigt spännande och smart film. Man känner sig extra klyftig efteråt och det är ju bara att tacka och ta emot.

Bästa nätsidorna: Jag går gärna in på Facebook. Men sen blir det min blogg, så klart. Spotify går jämt när datorn är på. Övriga blir DN, SvD, Aftonbladet, IMDb för filmfakta. Faktum är att jag vissa dagar är inne på minst 20-30 sidor till med frekventa mellanrum.

Bästa TV-serierna: True Blood är den enda som känns som ett måste. TV är ingen prioritet längre. Big Bang Theory är lite kul. In Treatment när jag kommer ihåg att titta.

Bästa låtarna: En omöjlig fråga att svara på. Det finns så mycket bra just nu.
Bästa ordet: Vaffan. Jag svär rätt mycket. Jag älskar tyvärr att svära. Kött är annars ett annat väldigt skönt och bra ord. Det kan användas ihop med så många andra till helt tankevrängande kombinationer.

Bästa appen (i mobiltelefonen): Jag har ingen smart pektelefon och väntar med den frågan.

Veckans sökord.

Att kolla bloggstatistiken är vansinnigt kul. Speciellt vilka sökord ni/du/man använt för att hamna i min blogg.

Veckans intressantaste skörd är dessa:

*prostituerad orangutang hona*
*kan man ta bort enstaka kommentarer på facebook*
*klyftiga facebook statusar*
*knulla med högklackade stövlar*

Och så det ständigt återkommande:

*svampmoln* (Förvånansvärt många söker på just det ordet.)

Det blir en rätt underlig bild av vad som rört sig i mitt huvud och sen hamnar i bloggen.

Just wierd!

Jag tycker det är helfestligt med kommentarer på mina inlägg och som den bekräftelse-knarkare jag är så kollar jag dom minst varannan dag.

Idag upptäckte jag följande kommentar på mitt senaste inlägg.

"My partner and I really enjoyed reading this blog post, I was just itching to know do you trade featured posts? I am always trying to find someone to make trades with and merely thought I would ask."

Jag har noterat en mängd sidvisningar från bl.a. USA och blev både smickrad och glad över att någon gjort sig besväret att Google-översätta min blogg.
Men när man gör det så blir den rätt svårläst och svårförstådd. Dessutom ganska jobbig att läsa.

Nä, det kändes lurt liksom.

Jag var till och med inne på om det var något sorts kufiskt swingers-par som sett mina bilder, den senaste tidens ämnesval och läst alla fula orden. Ville dom ha en kontakt med en likasinnad. Nåja, jag är inte likasinnad.

Till slut skickade jag meddelanden till mina datanördar i kontaktnätet för att fråga vad dom trodde att paret kunde vara ute efter. Bara byta poster sådär var lite väl konstigt tyckte jag.

Lilla L kom med den roliga lösningen. Hon Googlade hela texten. Ungdomar gör sånt.
Helt plötsligt får vi upp EXAKT samma text som kommentar på över 7000 bloggar runt om i världen.

Varför?

Lilla L spekulerade i om det var någon sorts positivitets spam.
Någon eller några vill kanske förbättra sitt karma och skickar därför massvis med positiva kommentarer till en mängd bekräftelseknarkare, likt mig, runt om i världen.

Är det inte härligt, så säg.

Vad är det för fel på att försöka bli en bättre människa?

Jag har ägnat många timmar åt surfa runt på olika sajter för att kolla in prostitutionsdebatten. Åsikterna går, milt sagt, isär. Dom prostituerade framför sin rätt till sitt yrke på ett övertygande vis. Men jag köper det inte. Min syn på saken ligger fast. Jag vill inte legalisera prostitutionen och kommer aldrig rösta för det.

Det är självklart, och en mänsklig rättighet, att varje vuxen människa ska få bestämma över sin egen kropp och sina egna liv. Kvinnor har inte alltid fått göra det och än idag är det en ouppnåelig dröm för många kvinnor runt om i världen. Män också för den delen. Massor av människor kan inte ens drömma om det, för man är uppvuxen i en mentalitet och en situation som inte ens kan ifrågasättas. Tänker du som välmående svensk på det?

Jag menar inte att prostituerade är sämre människor. Alla lever sitt liv och kämpar för att det ska bli så bra som möjligt. Vi har vårt bagage med oss på resan. En del lever liv jag aldrig skulle välja. Jag får acceptera det.

Men en del saknar empati och respekt för andra. Det är ett faktum.
När några av dessa är med och förespråkar något som jag anser är fel, ger jag upp. Jag orkar inte diskutera längre med män som tänker med kuken och lägger övrigt ansvar på regeringen, horan, naturen och rätten att fritt få göra som man vill.

Jag tycker inte att man fritt får göra som man vill. Det är min åsikt. Visst bor det en moraltant i mig. Men hon är ändå rätt tolerant.

Som konsument köper jag inte vad som helst. Jag vill inte gynna utnyttjande av fattiga, penningkåta finansmoguler, kriminell och moraliskt förkastlig verksamhet.
Jag försöker använda mig av den principen rent allmänt. Sen lyckas jag inte alltid. Av lathet, okunskap eller missförstånd. Men man kan väl försöka? Ibland?

Jag köper inte all skit som finns. Jag funderar på om jag verkligen behöver just det där. Svaret är oftast att jag kan leva rätt bra utan just det. Det gäller både prylar och tjänster.

Sex som en tjänst och service hamnar inom det området. Jag har fortfarande svårt att sätta mig in i en mans behov av att köpa sex av en prostituerad, när massor av män och kvinnor har kul ihop efter en kväll på krogen.
Kalla mig radikalfeminist, bitterkärring, torris, förbudslakej eller vad du vill. Jag förändras inte som person av det. Ett uns sanning ligger i alla dessa ord och jag HAR lite av allt detta i mig.

Jag har fortfarande svårt att se en svensk prostituerad som mår psykiskt och fysiskt toppen i sitt yrke. Det spelar ingen roll vad dom säger. Är det att göra det bästa av sitt liv i Sverige idag?
Visst, det beror på att jag utgår från min egen erfarenhet och min egen begreppsvärld. Det finns nog till viss del ett uns projicering i det. Men är det inte så vi alla fungerar när vi relaterar till olika frågor?
Alldeles för många fd prostituerade vittnar om hur dom lurade sig själva och om ångesten åratals efteråt.

Jag vill ha en bättre värld.
Jag vill att andra ska vilja det också.
Jag vill att dom ska tycka att en bra värld, är samma värld som jag tycker är en bra värld.

Men det går ju inte. Och då blir jag så jäkla frustrerad och slåss mot väderkvarnar. Nej, torsken och horan gör som dom vill oavsett vad jag eller du tycker. Det är ju deras värld också.

Frågan är vad svenska staten ska göra i frågan och då får demokratin avgöra. Jag tippar på att båda två förlorar i det valet.

När jag dör vill jag ha så lite som möjligt att ångra och skämmas över. Jag vill bli en bättre människa under mitt liv. Det är nog dom små valen som är viktiga.
Att knulla för pengar känns fel då.
Att betala för att knulla känns också fel. Det är något patetiskt över det.

Dessutom är det omöjligt att få en torsk att se det moraliskt tvivelaktiga i hans handling om han inte är intresserad av att se bortanför sin egen sexualdrift. Vi kommer aldrig till samförstånd.

Endast kvinnor kan fria kvinnor.

Har det skett en backlash i samhället idag?

En feminist idag är pinsamt aggressiv, vilket alltid är negativt hos kvinnor men positivt hos män, osexig, oattraktiv och känner antagligen bara avundsjuka.

Avundsjukan från oss "ensamma" kvinnor på dom "lyckosamma" kvinnor som har en man är lite intressant. Jag kan ärligt säga att jag endast känner en handfull kvinnors vars relationer jag möjligtvis skulle kunna vara avundsjuk på.
Istället känner jag faktiskt glädje, lite hoppfullhet och konstaterar att det finns underbara män.
Och dom har hittat underbara kvinnor, d.v.s mina väninnor. Dom männen vet om det också.

Sen finns det ett otal relationer där jag inte förstår vitsen med att leva ihop. Jag tror inte att dom kvinnorna innerst inne heller gör det.
Men man har barn ihop, ett hus som man aldrig skulle ha råd att bo i själv, sommarstuga och dyra semestrar. För att inte tala om möjligheten till en egen bil.
Kvinnorna har investerat så mycket i dessa hem i form av prylar, inredningar, kakel och mysfaktor, att det känns helt okey att dela det med mannen ifråga. Som om man vore en inneboende kompis.
Till det kommer förstås umgänges kretsen. Om dom separerar förstörs hela dynamiken bland vänner och bekanta. Och det är ju synd.
Jag har inga problem med att fräckt fråga om dom har sex. Efter lite trixande kommer det fram att dom har sex ibland men hon skulle gärna vara utan det om hon ska vara helt ärlig. Det är mest för att mannen ska vara nöjd och det inte ska bli allt för uppenbart att något saknas.
I en del fall sker inget sex alls och där är mannen lika beroende av luftslottet, att fredagsölen blir till hela-veckan-ölen. Eller så sitter han vid datorn på kvällarna.

Är jag avundsjuk på detta?

Vi bor i en del av världen där kvinnan kan var helt självförsörjande utan några större problem. Det som finns kvar att söka efter är kärlek.
I mina ögon finns det ingen bättre värld än där två människor lever ihop av kärlek hellre än av försörjningsskäl.

Min farmors och mormors generation var bättre på att söka frihet och sjävständighet än vad min jämnåriga generation är. För att inte tala om dom som är 10 år yngre och ser 50-tals familjen som, inte bara en snygg inredningsscen, utan en måttstock för hur man fördelar rollerna.

Många män i min ålder är less på svenska kvinnor. Kvinnorna ställer krav, dom uppskattar inte deras manlighet, det är så jobbigt att vara med och arbeta till hälften i den jämnställda familjen idag.
Ja, det är sant och inget jag hittar på. Flera säger det ärligt och frankt. Jag uppskattar att man är ärlig.
Dom vill ha 50-talskvinnan helt enkelt och det har förstås många kvinnor fattat, t.ex dom jag nämnde ovan, och anpassat sig därefter.
Hittar dessa män ingen svensk 50-talskvinna så finns det kvinnor i andra delar av världen som gärna vill skapa sig en bättre tillvaro, flytta till Sverige med en man som förhoppningsvis inte slår dom och är snäll för det mesta. Att sköta om honom är ett billigt pris att betala för ett drägligt liv.
Och jag säger inget om det. Jag kan respektera det.

Då är jag framme vid rubriken. Endast kvinnor kan fria kvinnor, sig själva.

Män kan inte göra speciellt mycket åt jämlikheten i världen mer än att försöka bära sin egen börda i ett förhållande.
Kvinnor i Sverige däremot kan välja hur man vill leva. Har dom glömt hur det var för 50-100 år sedan? Det har inte kvinnorna i Thailand, Gambia, eller Ukraina. Dom väljer ett bättre liv.

Kvar finns då sådana som jag själv.

Jag vägrar passa upp på en femtiotalsman, jag vägrar ha trist sex, jag vägrar vara kåt, glad och tacksam när jag är trött, ledsen eller arg.

Hur ska jag runda av det här?

Jo, antingen lever jag ensam och hoppas på den ickerepresentativa mannen eller så importerar jag någon som vill leva ett bättre liv.
Eller så lever jag som lesbisk och då är den förutfattade meningen och bilden av dagens feminist fulländad.

Jag har inte bestämt mig ännu utan funderar vidare på det där med kärleken mellan två individer, oavsett kön eller könsroller.
Jag kan inte heller låta bli att se på prostitutionen ur en annan vinkel. Ser du den?

Blogga hur som helst.

Jag vet inte om det är så smart att blogga efter ett par glas vin. Nu blev det så iallafall.

Håll till godo.

Prostitution. Varning för stötande bild!

Jag läste Hanne Kjöllers ledare i DN i onsdags och tyckte den var så jäkla bra. Du kan läsa den här. Hennes ledare är ofta väldigt bra.

Mina funderingar är även inspirerade av en annan DN-artikel jag läste i september, där en KD-politiker föreslår statlig bordell. Den kan du läsa här.

Det är verkligen mer intressant att mäns sexualitet och sexualdrift ses som så självklar att den absolut måste få tillfredställas nästan till vilket pris som helst. Och är det ett pris på knullet så gör det inget. Det blir nästan lite bättre då.
Är det det som är grejen? Knulla någon man inte känner, lite hafsigt och slafsigt så där, torka av kuken med någon spännande valuta och sen slänga näven med pengar till kvinnan eller mannen man har köpt.

Ibland är en kuk en tung börda att bära.

Och det finns inga glada horor. Det är min fulla övertygelse. Om du ändå hittar någon som säger sig vara det, så ljuger hon/han för att det känns bättre då.
Jag förstår att kvinnor och män säljer sexuella tjänster och i en del människoliv är det det enda som är värt något på marknaden.
Runt om i världen vimlar det av män som inte söker några andra talanger, kunskaper eller egenskaper hos kvinnan än vaginan.

I Indien kunde man för en tid sedan tjäna massor av pengar på en orangutanghona som låg uppspänd på ett bord med rakat underliv. Köerna var hundratals meter långa och det skedde helt öppet. Män måste ju få knulla! Och en rakad orangutang är ju spännade liksom.

Att föreslå en svensk statlig bordell är en vidareutveckling av det konceptet. Som om det vore en mänsklig rättighet att få knulla.
Hör mig nu! Det är inte en mänsklig rättighet att få ha sex. Det skulle i såfall betyda att någon, några eller staten är skyldiga att erbjuda det.

Det är också ytterligare ett steg i en riktning där våra kvinnokroppar blir objekt som kan rendera intäkter. Vi ska sälja sex, äggceller, hyra ut livmodern och städa lite på köpet för en billig rutpenning. Står man till arbetsmarknadens förfogande så måste väl även en statlig bordell räknas dit? Du hör ju hur sjukt det blir.

Jag satt och diskuterade just det här med en arbetskamrat. En för övrigt intelligent, kärleksfull och trevlig ung man. Han tyckte visst att det fanns tillfällen när staten kunde erbjuda sex till medborgarna. T.ex om man var en rullstolsbunden man som verkligen mådde dåligt av att inte få ha sex. Eller någon som var extremt oattraktiv.
Jag förstår och lider med denna person. Men livet suger ibland. En del kan inte se, en del kan inte gå och en del kan inte knulla.
Dessutom är jag övertygad om att det finns kvinnor och män som är intresserade av att skapa ett nätverk som sysslar med barmhärtighetssex till mindre bemedlade. Helt gratis.
Det är det som är det fina med medkänsla och kärlek. Har man det så får man ligga. Men får man inte ligga, så dör man inte av det.

I grunden är ju sex ett sätt för oss som däggdjur att reproducera oss. Sen ska det naturligtvis, i detta civiliserade samhälle, vara skönt, läckert, kärleksfullt eller bara bra helt enkelt, att ha sex. För man vill ju alltid att livet ska kännas bra.

Jag är för alla typer av frivilligt sex mellan valfritt antal byxmyndiga människor. Go for it!
Men jag skulle aldrig betala för det. Jag skulle inte acceptera en partner som har betalat för sex heller. Jag onanerar hellre.
Vad är det för fel på att runka? Alla snubbar som köper sex kan investera i en silikonvagina istället.

Vill du ha sällskap när du har sex? Var hel, ren, snäll och trevlig. Du hittar garanterat någon.

Jag är bra på att tänka. Räcker det?

Idag slog det mig. Meningen med mitt liv.

Att fundera och tänka.

Jag är bra på att tänka.
Jag älskar att tänka. Filosofera och dagdrömma är toppen.
Det är faktiskt min favorit sysselsättning

Jag har alltid tyckt att mitt liv inte riktigt har blivit något vettigt att skryta med. Jag har inte åstadkommit något speciellt märkvärdigt. Man ska ju gärna kunna beta av en imponerande lista på saker man åstadkommit. Det är iallafall vad många andra gör.

Säg inte mina barn nu!
Visst är dom speciella och märkvärda men det har dom gjort alldeles själva. Jag har stått för mat på bordet, tak över huvudet och kärlek. Jag skulle ju ända äta och bo någonstans, och jag har varit i stort behov av att ge och få kärlek så det passade bra att dom kom in i mitt liv.
Dom är tveklöst den största händelsen i mitt liv, förutom min egen födelse. Men det är tveksamt om jag verkligen kan ta upp det i mitt CV som väl utfört livsarbete och ta åt mig äran. Kan man göra det med någon annans liv? Nä.

Så, jag har inte uppfunnit något. Inte utfört något exceptionellt gott arbete. Ej heller forskat inom medicinen. Jag har inte rest varken byggnader eller monument. Ännu.
Världen är ännu oupptäckt för mina ögon och jag längtar fortfarande inte efter att börja "de stora resan". Mitt bankkonto ekar tomt och mina personliga ägodelar är blygsamma. Inget körkort och ingen bil. Ingen make, hund eller hus. Även sång- och filmkarriären har lyst med sin frånvaro.
Hittills.

Jag är inte ens smal eller snygg, för det kan ju annars räcka väldigt långt. Hur många gånger har jag inte hört den där nöjda frasen:
"-Ja ja, jag är ju iallafall smal.".
Bara så där. Rakt ut i luften. Ungefär som frasen; Jag är iallafall frisk, men mer korkad.
Då brukar jag alltid tänka, att gå ner i vikt kan vem som helst göra, men tänka smart, det är fullkomligt omöjligt för en del.

När jag tidigare konstaterat min brist på framgång så har jag onekligen känt mig lite misslyckad och fått en stressliknande känsla i kroppen. Jag har fått ett behov av att förklara mig och känt att jag måste ha några ursäkter att leverera till dom som undrar: "-Vad har du gjort i ditt liv?"

Nu kan jag lättat svara: "-Inte ett skit att skryta med. Men jag har tänkt massor. Långa stunder under årslånga perioder. Det har varit stora tankar, svåra tankar, världsomvälvande tankar, kåta tankar och trista tankar. En del tankar har påmint om sömn och andra har vara rena drömmarna. Dagdrömmarna."

Faktum är att jag idag känner mig tillfreds med tanken på att ägna resten av mitt liv åt att tänka. Och det tar tid.

Om du eller någon annan skulle vara tveksam till det stora, intelligenta och världsomvälvande i mina tankar så kan jag bara säga: "-It´s for me to know, and you to never find out.".

För det är det som är det fina med tankar, dom är helt mina egna.

Jag tycker Mama är en kletig tidning.

Den är rent av lite pervers.

Omslagen ser ut som en fortsättning på Slitz. Du vet, efteråt, när tjejerna blivit på smällen, och ändå lite tvångsmässigt ska plåtas nakna.

För att jag verkligen ska känna att det här är en seriös kvinnotidning, gjord FÖR kvinnor och AV kvinnor, så har dom klämt in alla intresseområden jag borde ha som kvinna och mama.
Lite mode, lite inredning, lite najsa cafétips för den obligatoriska kaffelatten, shoppingtips på senaste barnkläderna och till sist lite recept på avancerad matlagning för dom där kvällarna då det bara är mama och papa.

Den är proppfull av intervjuer med kända mamisar och bloggar skrivna av fler, mer eller mindre, kända mamisar.
För det är det jag vill läsa som mama. Hur har Laila Bagge det i sin vardag med barnen? Hur tänker Linda Bengtzing när hennes barn har svårt att sova om natten?
Se där, nu har jag på ett smidigt sätt fått in ytterligare ett intresseområde för mig som mama. Doften och glittret från skvallertidningarnas förförande sidor.

Mama säljer lika bra som isglass i solen.

Och jag ser faktiskt läsarna på stan.
Det är mammor, och pappor, som har barnvagnar för femtontusen spänn, matchande skötväskor och åkpåsar, handbroms och fanimej växellåda på vagnen, kaffelattehållare och namnskylt med födelsedatum på guldklimpen till unge. En vagn hade namnskylten "Destiny" vippande på underredet. Jag lovar att hon läser Mama, kollar på The Hills och har förberett sig själv på att bli manager åt sin dotter när hon ofrånkomligen slår igenom i en TV-serie i L.A. Då är det namnet bra att ha, asså.
Det är också dom nypiffade mamisarna i högklackade stövlar, skinnjacka och handväska (?) med bebisens storasyster på ståbrädan i nästan exakt samma sorts kläder. Och ingen av dom är på väg till lekparken, utan dom ska sammanstråla med mammagruppen på ett kafé och ta en fika ihop.

Nu är mina barn stora och jag vill inte känna mig som en mama 24/7. Men framförallt tillhör jag inte deras målgrupp på något vis.

När jag var mama och barnen pyttesmå, så läste jag Vi Föräldrar och Föräldrar&Barn. Dom andades fortfarande lite sjuttiotal, trots att det var i slutet av 90-talet och förra seklet.
Där fick man tips om hur man lagar hälsosam barnmat, praktiska tester av galonbyxor, gummistövlar och barnstolar. Shoppingtipsen handlade om var man kunde köpa kläder som var praktiska och ibland t.o.m könsneutrala.
Läsmaterialet var sådana där trista och oanvändbara ämnen som barnpsykologi (vådan av att curla sina barn för mycket), familjeekonomi, aga, barnsjukdomar och annat oväsentligt.

Jag undrar om dagens mama köper det hon vill ha eller om hon vill ha det hon köper? För det är en stor skillnad där.

The Matrix.

Under helgen har jag och mina söner kollat på The Matrix-filmerna.

Dom är fortfarande en av de bästa film-trilogierna som gjorts, tycker jag.
Manuset av bröderna Wachowski är fantastiskt bra, smart och väcker tankar samt frågor som man grubblar på tills man blir tvungen att se om vissa stycken för att riktigt fatta vad som hände.
Det vimlar av sajter som än idag diskuterar kluriga frågor kring The Matrix.

Keanu Reeves är ju helt enkelt bra, som fan, som The One. Och snygg. Om det nu har något med saken att göra kan man diskutera.

Filmerna är 11 respektive 7 år gamla och special effekterna håller fortfarande väldigt bra. Det är mer än jag vill säga om Sagan om Ringen-trilogin, vilken redan känns omodern och tafflig.

En Matrix-helg är aldrig fel.
Det blir ännu roligare om man kan sitta och pausa, spola (Säger man så nu när VHS-banden är borta?) tillbaka och diskutera ingående vad var och en tror om just den där händelsen, som man (oftast jag) inte riktigt fattar.

Jag måste erkänna att jag gråter en skvätt under Revolutions och det är ett bra betyg från mig.