Jag är bra på att tänka. Räcker det?

Idag slog det mig. Meningen med mitt liv.

Att fundera och tänka.

Jag är bra på att tänka.
Jag älskar att tänka. Filosofera och dagdrömma är toppen.
Det är faktiskt min favorit sysselsättning

Jag har alltid tyckt att mitt liv inte riktigt har blivit något vettigt att skryta med. Jag har inte åstadkommit något speciellt märkvärdigt. Man ska ju gärna kunna beta av en imponerande lista på saker man åstadkommit. Det är iallafall vad många andra gör.

Säg inte mina barn nu!
Visst är dom speciella och märkvärda men det har dom gjort alldeles själva. Jag har stått för mat på bordet, tak över huvudet och kärlek. Jag skulle ju ända äta och bo någonstans, och jag har varit i stort behov av att ge och få kärlek så det passade bra att dom kom in i mitt liv.
Dom är tveklöst den största händelsen i mitt liv, förutom min egen födelse. Men det är tveksamt om jag verkligen kan ta upp det i mitt CV som väl utfört livsarbete och ta åt mig äran. Kan man göra det med någon annans liv? Nä.

Så, jag har inte uppfunnit något. Inte utfört något exceptionellt gott arbete. Ej heller forskat inom medicinen. Jag har inte rest varken byggnader eller monument. Ännu.
Världen är ännu oupptäckt för mina ögon och jag längtar fortfarande inte efter att börja "de stora resan". Mitt bankkonto ekar tomt och mina personliga ägodelar är blygsamma. Inget körkort och ingen bil. Ingen make, hund eller hus. Även sång- och filmkarriären har lyst med sin frånvaro.
Hittills.

Jag är inte ens smal eller snygg, för det kan ju annars räcka väldigt långt. Hur många gånger har jag inte hört den där nöjda frasen:
"-Ja ja, jag är ju iallafall smal.".
Bara så där. Rakt ut i luften. Ungefär som frasen; Jag är iallafall frisk, men mer korkad.
Då brukar jag alltid tänka, att gå ner i vikt kan vem som helst göra, men tänka smart, det är fullkomligt omöjligt för en del.

När jag tidigare konstaterat min brist på framgång så har jag onekligen känt mig lite misslyckad och fått en stressliknande känsla i kroppen. Jag har fått ett behov av att förklara mig och känt att jag måste ha några ursäkter att leverera till dom som undrar: "-Vad har du gjort i ditt liv?"

Nu kan jag lättat svara: "-Inte ett skit att skryta med. Men jag har tänkt massor. Långa stunder under årslånga perioder. Det har varit stora tankar, svåra tankar, världsomvälvande tankar, kåta tankar och trista tankar. En del tankar har påmint om sömn och andra har vara rena drömmarna. Dagdrömmarna."

Faktum är att jag idag känner mig tillfreds med tanken på att ägna resten av mitt liv åt att tänka. Och det tar tid.

Om du eller någon annan skulle vara tveksam till det stora, intelligenta och världsomvälvande i mina tankar så kan jag bara säga: "-It´s for me to know, and you to never find out.".

För det är det som är det fina med tankar, dom är helt mina egna.