Kalkongam.

Det finns en del djur jag finner mer intressanta är andra.

Gamen är ett sånt exempel. Illa omtyckt men ett fantastiskt nyttodjur. Den äter allt dött det kan komma över då den har extremt känsligt luktsinne, för att vara en fågel. Det spelar ingen roll hur ruttet eller länge något har legat, om det är maskar eller skit i maten. Den äter glatt ändå och det är ju bra för naturen.
Och den blir aldrig magsjuk.

Att vara en gam är ingen beundransvärd syssla i våra mänskliga ögon.
Inte heller att vara en kalkon.
Trist då att vara en kalkongam.

En sort kalkongam lever i den amerikanska öknen. Där är det jäkligt varm och där är det alltid något som nyligen har dött. Och det finns ingen skugga.
För att inte själva dö av värmeslag har kalkongamen kommit fram till en bra överlevnadsteknik. Den skiter ner sig.
Den låter sitt vattniga träck rinna ner utefter sina nakna ben och sänker kroppstemperaturen snabbt med hela 20 grader.

Effektivt. Skita bör man annars dör man.

En modern grottmänniska.

Att vara människa är ett komplicerat uppdrag. Då är det bra att fundera på var vi kommer ifrån.

Det här är Sebastién Chabal, en fransk rugbyspelare som kallas The Caveman. Han är lång, stark och nästan livsfarlig på plan.

När jag läser följande länkar om Neandertalare och Denisovaner, en annan nyligen upptäckt förhistorisk människoras, kan jag inte låta bli att fantisera om hur dessa grupper levde sida vid sida, förflyttade sig tillsammans och var för sig, och naturligtvis måste dom ha haft sex med varandra. Det var trots allt inte så hemskt mycket som skillde dom åt. Lite utseendeskillnader bara.

Jag kan inte låta bli att koppla det här, rätt eller fel, till våra blodgrupper enligt systemet A, B, O och AB. A är den äldsta och vanligaste i Sverige. O är den näst vanligaste men den är yngre än B som endast 12% av svenska befolkningen har. Den yngsta blodgruppen är min egen, AB, och vi representerar 6% av Sverige.
Blodgrupp O är alltså inte den äldsta, Jägaren, som en del blodgruppsdietister påstår. (Jävla dårar.)
I resten av världen ser det lite annorlunda ut men O och A är dominerande. I Amerika är t.ex blodgrupp A bland de ovanligaste, vad jag har förstått. Till det här kommer sen RhD-genen som ger ett plus eller minus till blodgruppen beroende på om man bär antigenen eller inte.
Enkelt förklarat så har A och B varsin sockermolekyl medan O saknar dessa helt genom förmodad historisk mutation. Jag har alltså båda dessa sockermolekyler eftersom AB är en kombinaktion av två olika blodgrupper.
Inte konstigt att jag känner mig som en modern och rejält utblandad människa.

Det här är så spännade!

En artikel i DN av Ulf Petterson, professor i medicinsk genetik, nämner lite om det. Men framförallt vill han hävda att det inte går att prata om raser och människor längre då vi är så uppblandade vid det här laget att vi endast kan prata om gener, vilande och aktiva sådana.

Det är ju så att vi inte vet i förväg vilka vilande gener som kommer aktiveras i våra kommande barn. Allt beror på vilka vilande gener din partner bär på.

Och det är det som är livet. Oförutsägbart. Vore fint om det fick vara det tycker jag.