Kalkongam.

Det finns en del djur jag finner mer intressanta är andra.

Gamen är ett sånt exempel. Illa omtyckt men ett fantastiskt nyttodjur. Den äter allt dött det kan komma över då den har extremt känsligt luktsinne, för att vara en fågel. Det spelar ingen roll hur ruttet eller länge något har legat, om det är maskar eller skit i maten. Den äter glatt ändå och det är ju bra för naturen.
Och den blir aldrig magsjuk.

Att vara en gam är ingen beundransvärd syssla i våra mänskliga ögon.
Inte heller att vara en kalkon.
Trist då att vara en kalkongam.

En sort kalkongam lever i den amerikanska öknen. Där är det jäkligt varm och där är det alltid något som nyligen har dött. Och det finns ingen skugga.
För att inte själva dö av värmeslag har kalkongamen kommit fram till en bra överlevnadsteknik. Den skiter ner sig.
Den låter sitt vattniga träck rinna ner utefter sina nakna ben och sänker kroppstemperaturen snabbt med hela 20 grader.

Effektivt. Skita bör man annars dör man.