Jag planerar väldigt sällan att titta på TV utan det blir mer ett sysslolöst zappande utan mening. Då upptäcker jag att det ofta är en massa skräp på de flesta kanalerna, utom SVT. Ändå tittar jag och jag kommenterar elakt och ljudligt ut i tomma intet eller till mina stackars ungar som antagligen kommer bli lika kritiska och dömande som jag.
Dom är förresten redan det. Vi sitter i soffan och kvider unisont, ber den andra att snabbt byta kanal "-Det är så jäkla pinsamt!!", för att några sekunder senare byta tillbaka för att se om eländet är kvar och om det fortfarande är lika pinsamt.
Och det är det!
Ändå petar vi i den där pinsamma geggan med med vår imaginära pinne och förtjusas över hur hemska en del människor är och hur bra just vi nog är ändå.
Vad skööönt, att få det fastställt lite då och då.
Jag hävdar att det är nyttigt att titta på TV med överkritiska ögon och gärna analysera varför dom gör som dom gör. Framför allt älskar jag att fundera på vad producenterna kan ha haft för, i min ögon sett, sjuka mål med programmet.
Seriestrippen är förstås "NEMI", tecknad av Lise myhre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar