Jag är inte speciellt konsekvent. Det finns hela tiden nya vinklar att se en situation ur.Varje dag vaknar jag med en inställning eller ett spår som jag är tvungen att följa.
T.ex så kan jag vakna sur, på allmänt dåligt humör, och då är mer eller mindre alla som rör sig omkring mig idioter. Män är svin, människan ond och jorden kommer gå under nästa år. Det är ju 2012 då, vet du. ;)
Nästa dag vaknar jag full av hopp och kärlek. Min tro på mänskligheten är återupprättad och vissa män är underbara varelser. Jag kommer på mig själv med att fladdra med en eller annan ögonfrans, le lite sött och inget problem kan väl vara omöjligt att lösa.
Jobbigast är det när jag pendlar mellan dessa poler flera gånger under en och samma dag.
Jag är lika stabil som Jelly.
Jag genomgick ett test för Bipolär sjukdom för ett par år sedan. Men nej, jag kan inte skylla på det. Mina maniska perioder sträckte sig under för korta perioder, typ några timmar, för att falla under den diagnosen.
Jag är dock rätt tveksam.
Nog fan är jag en jobbig jävel. Men mest för mig själv. Kanske är det bara lathet och en ovilja att stå för min personlighet som gör att jag hoppas på en diagnos istället. Ingenting förändras för det. Eller hur? Jag är den samma ändå.
Istället får jag göra något konstruktivt av min personlighet och se det positiva med att ha en pessimistisk djävul på ena axeln och en flamsig ängel på den andra. Jag är en medlare i krig och krigsmakare i fred. Men gud vad dom tjatar ihjäl mig ibland.
Är det inte det här som är att vara människa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar