I Love You Phillip Morris

En ledig söndag ska man ägna åt att softa och umgås tycker jag. Men gårdagen ägnade jag åt att tvätta, dammsuga, torka golv, skura badrummet och damma lite här och var. Sen var jag helt slut.
Jag hade lovat ungarna ett biobesök under helgen så det vara bara att masa sig ur soffan, där jag kraschat efter städorgien. Vi bestämde oss för ovan nämnda film, eftersom dom är Jim Carey fans. Inte jag dock. Men jag gillade YESman och Eternal Sunshine On the Spotless Mind.

Plotten enligt SF-film. Steve Russell (Jim Carey) är lyckligt gift med Debbie och en mönsterinvånare i staden där de bor. En bilolycka får honom att drastiskt omvärdera sitt liv. Steven inser genom en uppenbarelse att han är gay och beslutar sig för att leva sitt liv fullt ut - även om det innefattar att bryta mot lagen. Stevens nya syn på livet gör att han ganska snabbt hamnar i fängelset. Där tar livet ännu en ny vändning och han blir galet kär i Phillip Morris (Ewan McGregor), en känslosam och lågmäld kille. Stevens hängivelse att få leva ett liv i frihet tillsammans med Phillip driver Steve till fler och flera innovativa brott. Han är beredd att göra vad som helst för att förenas med Phillip utanför murarna och han genomför en rad osannolika rymningsförsök som får omvärlden att häpna.

Dom var väl medvetna om att det var en komedi om två bögar. 15-åringen var lite orolig över att få se "värsta slemmiga bögsexet" men jag bedyrade att det var rätt osannolikt. En kvart in i filmen gapskrattade jag åt en ärtig "doggy-style"-scen där Steve Russel frejdigt smiskade skinkan på sin partner och jag sneglade lite på sonen som satt med hakan och ansiktet nerkört i kragen och blundade vilt. Tanken slog mig att det kanske inte var den bästa filmen att ta med kidsen på men ändrade mig i nästa sekund. Det var en sedelärande film tror jag. Viss manlig sexualitet nedkokad till koncentrerad bögbuljong.
Den pendlade mellan att vara fasansfullt rolig, pinsam och rörande kärleksfull. Rätt många repliker var billiga bögskämt som är typiska amerikanska fördomar. Är det trendigt med manlig sexualitet i Hollywood? När kommer flatfilmerna? Runaways med Kristen Stewart kanske?
En del scener i den här filmen kan bli klassiker. Som den när ambulanskillarna lastar in honom i ambulansen och Steve bestämmer sig för att inte leva en lögn längre och han utbrister. "-I´m going to be gay. A big fucking fag. Do you hear me?".(Eller något liknande.)
När vi kom hem frågade 11-åringen mig om jag tyckte att det var konstigt att han fick tårar i ögonen efter att ha sett filmen. Med svällande och stolt hjärta kramade jag om min son och sa att det inte var ett dugg konstigt. Jag fick ju också tårar i ögonen.
Den var helt klart sevärd. Det tyckte vi alla tre. 15-åringen: "-Den var bra faktiskt men lite pinsam ibland." Ewan McGregor var naturligtvis bra ännu en gång.