Jag har svårt att förlora.

Jag är nog en tävlingsmänniska.

Inte så att jag jämt ska tävla, mäta eller spela mot andra, utan mer en fråga om att jag har rätt och vet bäst. Jag klarar alldeles utmärkt att förlora i spel och andra tävlingar. Mitt ego hänger inte på sådant. Det är mer socialt jag hatar att förlora.

Att en bevisligen okompetent manipulerande idiot vinner över mig i ett socialt sammanhang får mig att skära tänder. Och när personens entourage består av vilseledda kvinnor som sopat banan framför idioten och satt häxmössan på mitt huvud, då blir jag ursinnig.

Kvinnor som aldrig ifrågasätter en ständigt lismande, komplimerande, okunnig och slemmig torsk i en brödrost. 

Jag är en häxa, bitch, whatever men en relativt god och bra sådan. Jag har redan en häxmössa i lila och behöver inte er felmonterade, missuppfattade variant på svart partyhatt i papp.

Gå ner på knä, be om ursäkt och så är det fru häxa för dig, thank you very much.

Ja, det var fortsättningen på det senaste, onsdagens, inlägg. Vi förlorade slaget! Och jag har haft jävligt svårt att bita i det sura fucking äpplet. Aaarrrgh!!

Jag har stundtals svurit, muttrat och pratat för mig själv under flera dagar. Men nu är det dags att gå vidare. Min belöning är vetskapen om att dessa stackars kvinnor ska arbeta med denna amöba och att en av dom delar avkomma och fritid med ett evolutionens skämt.

Bilden av Richard Hescox i dagens inlägg har jag lånat från www.fantasygallery.net/hescox. Den föreställer Morgana eller Morgan le Fay. Ni vet, hon som i en del legender ses som Kung Arthurs antagonist och "trollpacka till kvinna" och jag jämställer mig på inga villkor med henne men bilden visar hur jag önskat att det hade gått.