tisdag 2 november 2010

Jag tycker Mama är en kletig tidning.

Den är rent av lite pervers.

Omslagen ser ut som en fortsättning på Slitz. Du vet, efteråt, när tjejerna blivit på smällen, och ändå lite tvångsmässigt ska plåtas nakna.

För att jag verkligen ska känna att det här är en seriös kvinnotidning, gjord FÖR kvinnor och AV kvinnor, så har dom klämt in alla intresseområden jag borde ha som kvinna och mama.
Lite mode, lite inredning, lite najsa cafétips för den obligatoriska kaffelatten, shoppingtips på senaste barnkläderna och till sist lite recept på avancerad matlagning för dom där kvällarna då det bara är mama och papa.

Den är proppfull av intervjuer med kända mamisar och bloggar skrivna av fler, mer eller mindre, kända mamisar.
För det är det jag vill läsa som mama. Hur har Laila Bagge det i sin vardag med barnen? Hur tänker Linda Bengtzing när hennes barn har svårt att sova om natten?
Se där, nu har jag på ett smidigt sätt fått in ytterligare ett intresseområde för mig som mama. Doften och glittret från skvallertidningarnas förförande sidor.

Mama säljer lika bra som isglass i solen.

Och jag ser faktiskt läsarna på stan.
Det är mammor, och pappor, som har barnvagnar för femtontusen spänn, matchande skötväskor och åkpåsar, handbroms och fanimej växellåda på vagnen, kaffelattehållare och namnskylt med födelsedatum på guldklimpen till unge. En vagn hade namnskylten "Destiny" vippande på underredet. Jag lovar att hon läser Mama, kollar på The Hills och har förberett sig själv på att bli manager åt sin dotter när hon ofrånkomligen slår igenom i en TV-serie i L.A. Då är det namnet bra att ha, asså.
Det är också dom nypiffade mamisarna i högklackade stövlar, skinnjacka och handväska (?) med bebisens storasyster på ståbrädan i nästan exakt samma sorts kläder. Och ingen av dom är på väg till lekparken, utan dom ska sammanstråla med mammagruppen på ett kafé och ta en fika ihop.

Nu är mina barn stora och jag vill inte känna mig som en mama 24/7. Men framförallt tillhör jag inte deras målgrupp på något vis.

När jag var mama och barnen pyttesmå, så läste jag Vi Föräldrar och Föräldrar&Barn. Dom andades fortfarande lite sjuttiotal, trots att det var i slutet av 90-talet och förra seklet.
Där fick man tips om hur man lagar hälsosam barnmat, praktiska tester av galonbyxor, gummistövlar och barnstolar. Shoppingtipsen handlade om var man kunde köpa kläder som var praktiska och ibland t.o.m könsneutrala.
Läsmaterialet var sådana där trista och oanvändbara ämnen som barnpsykologi (vådan av att curla sina barn för mycket), familjeekonomi, aga, barnsjukdomar och annat oväsentligt.

Jag undrar om dagens mama köper det hon vill ha eller om hon vill ha det hon köper? För det är en stor skillnad där.

2 kommentarer:

T sa...

Vet du att det finns coacher för blivande föräldrar inför födseln... Så det du klarat av tidigare skulle du inte göra idag. Att föda har blivit så komplicerat, ska du veta. Förmodligen vet dagens gravida ngt som inte vi visste. Jag vet dock inte vad...

Jag vet inte vad som blivit så mkt annorlinda anno 2010 mot anno 1700, 1800 eller tidigare/senare. Idag kan inte kvinnor föda barn utan att ha en livscoach bredvid sig, som ska peppa under krystningarna. Vart tog den obligatoriska käftsmällen mot pappan vägen?

hur lyckades de förr? En gåta att fundera kring. Jag undrar..hur lyckades jag utan föräldragrupp, coach och en massa skrytbyggen kring barnen. Det undrar jag, då jag ser alla struttande föräldrar som släpar omkring på sin chihuahua...förlåt sitt barn.

Ja, barn, barnafödande och allt annat som hör därtill har blivit ett enormt kommersiellt jippo.

Det var fan bättre förr när barn fick vara barn. (Jaha-ja, där kom det uttrycket...)Bli skitiga i bekväma, stryktåliga kläder och inte en statuspryl att visa upp.

I just say... ;)

Anneli sa...

Hahaha...jag tycker att så många människor, bl.a en del av dagens mamisar, har blivit en amerikansk TV-shows inspirerad parodifigur på verkliga människor i det s.k pågående verkliga livet.

Alla spelar rollen som sig själva, och som den människa dom önskar att dom var, i livets dokusåpa.

Och då är det bra att ha en coach/regissör/assistent.