Vad är det för fel på att försöka bli en bättre människa?

Jag har ägnat många timmar åt surfa runt på olika sajter för att kolla in prostitutionsdebatten. Åsikterna går, milt sagt, isär. Dom prostituerade framför sin rätt till sitt yrke på ett övertygande vis. Men jag köper det inte. Min syn på saken ligger fast. Jag vill inte legalisera prostitutionen och kommer aldrig rösta för det.

Det är självklart, och en mänsklig rättighet, att varje vuxen människa ska få bestämma över sin egen kropp och sina egna liv. Kvinnor har inte alltid fått göra det och än idag är det en ouppnåelig dröm för många kvinnor runt om i världen. Män också för den delen. Massor av människor kan inte ens drömma om det, för man är uppvuxen i en mentalitet och en situation som inte ens kan ifrågasättas. Tänker du som välmående svensk på det?

Jag menar inte att prostituerade är sämre människor. Alla lever sitt liv och kämpar för att det ska bli så bra som möjligt. Vi har vårt bagage med oss på resan. En del lever liv jag aldrig skulle välja. Jag får acceptera det.

Men en del saknar empati och respekt för andra. Det är ett faktum.
När några av dessa är med och förespråkar något som jag anser är fel, ger jag upp. Jag orkar inte diskutera längre med män som tänker med kuken och lägger övrigt ansvar på regeringen, horan, naturen och rätten att fritt få göra som man vill.

Jag tycker inte att man fritt får göra som man vill. Det är min åsikt. Visst bor det en moraltant i mig. Men hon är ändå rätt tolerant.

Som konsument köper jag inte vad som helst. Jag vill inte gynna utnyttjande av fattiga, penningkåta finansmoguler, kriminell och moraliskt förkastlig verksamhet.
Jag försöker använda mig av den principen rent allmänt. Sen lyckas jag inte alltid. Av lathet, okunskap eller missförstånd. Men man kan väl försöka? Ibland?

Jag köper inte all skit som finns. Jag funderar på om jag verkligen behöver just det där. Svaret är oftast att jag kan leva rätt bra utan just det. Det gäller både prylar och tjänster.

Sex som en tjänst och service hamnar inom det området. Jag har fortfarande svårt att sätta mig in i en mans behov av att köpa sex av en prostituerad, när massor av män och kvinnor har kul ihop efter en kväll på krogen.
Kalla mig radikalfeminist, bitterkärring, torris, förbudslakej eller vad du vill. Jag förändras inte som person av det. Ett uns sanning ligger i alla dessa ord och jag HAR lite av allt detta i mig.

Jag har fortfarande svårt att se en svensk prostituerad som mår psykiskt och fysiskt toppen i sitt yrke. Det spelar ingen roll vad dom säger. Är det att göra det bästa av sitt liv i Sverige idag?
Visst, det beror på att jag utgår från min egen erfarenhet och min egen begreppsvärld. Det finns nog till viss del ett uns projicering i det. Men är det inte så vi alla fungerar när vi relaterar till olika frågor?
Alldeles för många fd prostituerade vittnar om hur dom lurade sig själva och om ångesten åratals efteråt.

Jag vill ha en bättre värld.
Jag vill att andra ska vilja det också.
Jag vill att dom ska tycka att en bra värld, är samma värld som jag tycker är en bra värld.

Men det går ju inte. Och då blir jag så jäkla frustrerad och slåss mot väderkvarnar. Nej, torsken och horan gör som dom vill oavsett vad jag eller du tycker. Det är ju deras värld också.

Frågan är vad svenska staten ska göra i frågan och då får demokratin avgöra. Jag tippar på att båda två förlorar i det valet.

När jag dör vill jag ha så lite som möjligt att ångra och skämmas över. Jag vill bli en bättre människa under mitt liv. Det är nog dom små valen som är viktiga.
Att knulla för pengar känns fel då.
Att betala för att knulla känns också fel. Det är något patetiskt över det.

Dessutom är det omöjligt att få en torsk att se det moraliskt tvivelaktiga i hans handling om han inte är intresserad av att se bortanför sin egen sexualdrift. Vi kommer aldrig till samförstånd.