Kometen kommer!

Det finns så mycket skit som visas på TV.

När jag väl sitter framför TVn för att frossa i något fördummande, så jag slipper tänka på egen hand, hamnar jag istället i en situation där jag frenetiskt zappar runt bland mina blygsamma 16 kanaler i ett fruktlöst sökande efter något att slå mig till ro med.
SVT är bra TV, men idag föll det mig inte på läppen riktigt. Istället stannade jag på 10:an.

Där kunde jag se en dokumentär om kometer och deras eventuella kollision med vår kära hemplanet. Det var väl ingen vidare toppendokumentär och jag blev lite irriterad när dom med STORA bokstäver poängterade att de ENDA land som aktivt söker efter kometer på kollisionskurs med jorden är.....wait for it......USA.
"-Noooo, you don´t say.......".
Det är mycket möjligt att den informationen är korrekt. Och nu är vi alla Tellusianer i evig skuld till USA för att dom, likt den worldprotector och världsfader dom är, skyddar och försvarar oss mot alla hot från yttre rymden.

Programmet gick iallafall mer eller mindre ut på att det inte finns mycket vi kan göra åt det. Det är svårt att spränga eller flytta sig ur vägen för en komet i kollisionskurs med oss. Det där överlevnadskittet jag planerat att stasha på vinden kommer inte göra någon större nytta heller.
Alltså, vi är kvar i samma situation som innan USA bestämde sig för att lägga 4 miljoner dollar varje år på kometsökning. Thank you, Onkel Tom.

Det är ingen poäng med att försöka skjuta sig ur en situation där man, som det heter på engelska, befinner sig "between a rock and a hard place". Men en del ska ju alltid försöka.
Det är då man har nytta av all sin hjälp-dig-själv-litteratur och New Age-flum. Sunt förnuft går lika bra det med. Det är bara att gilla läget.
Man tar ett djupt andetag och ser döden i vitögat.


För döden finns ju alltid där eller här. Den är den enda livsfaktor vi aldrig kommer ifrån. Hur det sen kommer ske vet man oftast inte och jag tror det är kontraproduktivt att ägna en stor del av sitt liv åt att söka efter sin egna dödsorsak.


Captain obvious strikes again.

Istället ska man leva sitt liv som om varje dag vore den sista.

Tillåt mig kräkas lite.

Så där ja.

När jag torkat kräkset från hakan vill jag bara tillägga att vi antagligen lever precis det liv vi vill, kan eller förtjänar.
Men det finns inget som hindrar att vi försöker förbättra det lite och det flesta gör nog just det. I den mån man kan.

Om nu en komet är på väg och slår till om en vecka.
Inte fan sätter jag iväg för att äntligen klättra i det där berget som jag alltid drömt om eller tar tåget till Paris för att hångla upp en främling mot Eiffeltornet.

Nä, det troliga är att jag lagar lite god mat, umgås med mina högt älskade barn och vi kanske ser en bra film tillsammans.
Innan jag går och lägger mig på kvällen borstar jag tänderna och tar en snus för att sen läsa en bra bok. Kanske onanerar jag lite innan jag somnar.

Med andra ord lever jag antagligen det liv jag vill leva just nu. Och om kometen kommer så dör jag rätt nöjd. Nä, jag kommer vara lite förbannad faktiskt. Över att USA slår sig för bröstet med ett fullständigt meningslöst kometsökningsprogram för 4 miljoner dollar om året.
Som så mycket annat dom pysslar med. Fullständigt meningslöst.

PS. Den helt värdelösa bilden är på alla dom ljus som aldrig kommer tändas på Skogskyrkogården i Stockholm efter att vi alla dött i en kometkrasch. DS.