Solsidan är inte så jävla roligt.

Jag vet inte om jag vill sälla mig till kören av lyriska fans till TV-serien Solsidan.

1/ Jag ruttnar snart på Herngren, Herngren, Rheborg, Schyffert och Lokko. Hela jävla gänget är så skitroliga och träffsäkra att jag undrar hur mycket dom egentligen fattar av hur nära sina egna stackars liv dom egentligen är när dom ligger och svettas för att få oss att garva åt oss själva.

2/ Det är fan inget att garva åt egentligen. Ni, inte jag inte, är precis så här prylfixerade, heminredningsanala och omvärldsblinda att skrattet fastnar i halsen på mig. Jag har ännu inte klarat av att se ett helt ansnitt utan att byta kanal för det är så förbannat jobbigt och pinsamt att se hur fruktansvärt illa dessa karaktärers liv levs.

3/ Hela min omgivning är full av Mickan, Freddisar, Annor och Alexisar. Det är lite skrämmande att dom skrattar åt Solsidan men inte åt sig själva.

4/ Det är inte bara 60-talisterna som är skrämmande. Snöa inte in på åldern snälla du. Twentyfives-something är precis lika pinsamma i sitt indoktrinerade alternativa leverne med vegankost, 50-tals möbler, ansade skägg och kulturrunkande gruppträffar där dom försöker bräcka varandra på precis samma sätt som "Mammorna från Helvetet" i Solsidan. Skillanden är att den TV-serien inte är skapad ännu för dom har inga producentjobb. Isåfall skulle den kanske kunna heta SoFo, Vinterviken eller ÅrstaTorg.

5/ Solsidan är en lite finare variant på Ullared, Kungarna på Tylösand och Fruarna från Skåne förklädd till en TV-serie med ett snärtigt manus. Wake up and smell the coffee.

Vi borde nog alla funder på den mall våra liv följer i vår strävan efter att passa in i den omgivning vi råkat, eller medvetet, hamnat i.

Sitt inte och garva åt ditt hemskt patetiska liv. Skäms lite också.