Radiohead och snobbism.

Musik räddar mitt sinne och förnuft.

Vissa dagar vill jag bara drunkna i musik, blunda och dansa okontrollerat som en "galning" för att sen ligga i absolut tysthet och känna friden surra runt och sprida sig i min kropp.



Jag lyssnar på ALL sorts musik men inte ALL musik. Det är någon speciell rytm, ljudvåg, röst och känsla som måste finnas där för att jag ska gilla den. Jag hör direkt om det är något för min hjärna att lyssna till. All musik har inte det tycker jag, men ibland kan jag behöva flera omlyssningar innan kärleken är fullständig. Det är väl en fråga om tycke och smak.

Men en del, gärna musikintresserade män, gör musik till en vetenskap där det finns "fin", intelligent och nydanande musik och sen den där andra typen som är "enkel", massproducerad och mer riktar sig till den simpla människan. Det är musiksnobbism och den finns inom alla musikgenrer och grupper. Det här retar gallfeber på mig (trots att jag ibland kan hålla med om en del enkel och korkad musik). Jag vill kunna röra mig fritt inom all musik utan att behöva höra att jag lyssnar på fel eller dålig musik.

Radiohead är då ett bra exempel. Jag älskar deras musik och den har genom åren varierat inom olika genrer. Radiohead är också ett sk "fint" band som skiljer dom lyssnande agnarna från vetet, enligt många musikmän. Vill man vara riktigt svår så kan man gå ett steg längre och säga att man avskyr Radiohead och deras sound.
Det vimlar av musikartister man kan gilla för att definiera sig som en avancerad musikpersonlighet och därmed flyta ovanpå den outbildade massan.

För mig handlar det om vad jag känner för just idag. Hårt? Mjukt? Snabbt? Långsamt?
Radiohead har alltid något som då faller mig i smaken. Thom Yorkes röst passar mig. Mattan av instrument, rytmer och slingor ger mig ett skönt landskap att mentalt färdas runt i och upptäcka något nytt eller bekant att gunga med i. Texterna begriper jag inte alltid utan blir som mord i en deckare att försöka lösa. Men det finns inget facit efter det, annat än i Thoms eget huvud.

Så det är med lätt motvilja jag skriver min egen eloge till Radiohead som ett av världens bästa band och Thom Yorke som en märkligt och utomjordiskt bra musiker. Jag tackar för att min simpla hjärna får bada i hans vågor av ljud.