Måste man bära en identitet utanpå?

Jag har stora svårigheter med att förstå min egen identitet. Ändå har minst halva livet gått nu, bergis.

Och även om jag låter förbannat bergsäker ibland, så inser jag att jag aldrig kan var riktigt säker på hur det är och vad jag tycker. Även den bäste kan ändra sig. Framför allt när det kommer till vem man är. För livet går framåt, är aldrig statiskt och om man åldras sunt så kommer man ovillkorligen se annorlunda på saker och ting, ju längre tiden går.

Jag menar inte bara värderingar eller andra fundamentala saker.
Utan även som t.ex vad man äter för mat. Bara för att man varit vegetarian i 10 år behöver det inte betyda att man alltid kommer vara vegetarian. En del har gått över till den andra, onda och mörka, sidan för att bli köttmongon. Men måste man byta klädstil då också?

Så många går runt och visar bergssäkert vem dom är genom en väl vald, gärna cool, livsstil som yttrar sig i en väldigt specifik och ensidig garderob. Jag menar, det säger ju ingenting om den människan och skapar bara en massa missförstånd, om du nu råkar ha samma T-shirt och brallor som den där andra snubben.

"-Aha, du ser ut att ha en Iphone och vara en datageek."

"-Nä, jag har en HTC, men är en bög som gillar Big Bang Theory. Det är klart jag har en dator, men geek vette fan."

"-Bög? Du ser inte speciellt bögig ut ju. Inget glitter?"

I Stockholm kan man sitt i timmar och beskåda befolkningen och deras attiraljer. En kul lek man kan göra med en kompis är: "Gissa yrket, mobiltelefon och sexuella läggningen".

Garanterat kommer alla dina och polarens förmodade fördomar upp. Nackdelen med den här leken är att det är svårt att veta om man gissade rätt, eftersom det blir bökigt att springa efter och fråga alla hur det egentligen ligger till.
Istället kan man testa sig själv hos sin bekantskapskrets, om den inte är allt för stereotypisk.

Jag roar mig med att göra det på jobbet. På mitt jobb finns ALLA sorters roliga och hemska människor. Vi har dessutom uniform på oss, vilket man kan missledas till att tro gör alla lite identitetslösa. Nä då, det blir bara lite mer spännande.

Ingen vill vara en obetydlig del i en stor anonym massa.

Och jag tycker att mina kollegors privata kläder kan vara härligt missvisande ibland, då dom dyker upp i något särdeles tråkigt som mjukisbyxor och Dagab-tisha och visar sig vara en aktieintresserad socialist som handlar ekologiskt, lever i ett homosexuellt förhållande och kan och har sett alla TV-serier som Chuck Lorre har skrivit, trots att han hatar 2 & 1/2 män.

Istället borde han kanske ha klätt sig som en annan kille, vi kallar honom Leif; i ett ganska okänt men hippt par designerjeans för 2000 spänn, uppsydda i japansk ekologiskt odlad denim som håller i 10 år, en folklig StarWars-tisha och en YSL kavaj köpt i en secondhand-, förlåt, vintage-butik på söder.
Någonstan bör även en gay regnbåge finnas med, tex på nyckelkedjan eller en badge på postväskan från Granit.
Men Leif är uppvuxen i ett akademiskt Bromma, lätt rasistiskt lagd, en prylbög som bara köper Appleprodukter, skiter egentligen i miljön och jag misstänker att han innerst inne är misogyn.

Hmm...ibland blir man lite besviken. Coolt, läckert yttre. Tråkigt och läskigt inre.

En rolig tjej, som jag älskar varmt, sa en gång i ett berusat tillstånd att slagsmåls hungriga rasister och andra machomän som vill slå ner oppositionen, kunde lukta sig till en lesbisk vegan på 100 meters avstånd. Därför maskerade hon sina dreadlocks och sin svartklädda gestalt, som lätt kan förväxlas med en killes, med en vinröd spetsstickad halsduk, när det var dags att slinka undan.

"-Jaha, hur luktar en lesbisk vegan då?", frågar jag.

"-Spiskummin. För alla lesbiska veganer äter kikärtsgrytor och linssoppor.".

Jaha ja. Fördomar inom dom inre leden.

I den homosexuella populationen, där man kämpat i årtionden för ett mindre fördomsfullt samhälle, florerar en mängd fördomar, stämplar och stilar som man tydligen ska följa slaviskt. Annars jävlar!

Då undrar jag om det beror på att man vill underlätta raggningsproceduren? Om man är vegan med en stark vänsteråsikt och vill ha en likasinnad flick- eller pojkvän med sig på nästa G8-möte, då är det väl bra om man ser ut på ett visst sätt allihopa? Men då missar man ju å andra sidan att tjejen i volangkjol och träskor också gillar att kasta sten på kapitalister. Dessutom gillar hon att spela schack och lyssna på hårdrock, precis som du.

Det roligaste är väl ändå att få se vad som finns under ytan. Att inte avslöja allt på en gång.
För under den där manhaftiga, piercade ytan döljer sig en liten soft romantiker som älskar fjantiga romantiska komedier och hon vill bara bli lite omhändertagen av en söt lockig tjej i strikt kostym, som tagen ur "Law and order".

Jag skulle kunna gå in på det här med att bära likadana träningsoveraller och bo i husvagn på sommarsemestern, men eftersom det bara är en myt så hoppar jag över det.