Paus från Facebook.

Jag upptäckte till min irritation att jag loggade in på FB från mobilen minst tio gånger om dagen.

Varför? För att se om någon kommenterat eller gillat mitt inlägg.

Fan, vad självcentrerat det blev!

Som om jag blev lite mer sedd och lite mer värd för varje litet gillande. När man kommer på sig med att säga något, göra något eller se något och tänker; "-Det här kan bli en kul statusuppdatering!". Då har det gått för långt för min egen del, tycker jag.

Jag är en Facebook-slampa! Och jag skäms över det, med tanke på hur trött jag är på så många tråkiga, självcentrerade eller skrytiga statusar.
Egentligen är jag ju inte så intresserad av att dom har bakat sockerkaka eller fikar på Waynes Coffeehouse med Sofia, som jag inte har en blekaste aning om vem de är.

Jag kommer ihåg alla diskussioner jag haft med Facebook-skeptiker om hur bra FB egentligen kan vara. Att det definitivt fungerar som ett socialt klister som gör det möjligt att skaffa nya mänskliga kontakter i vårt ibland ensamma samhälle.
Jag hävdade att FB fungerar som det där lilla samhället där man på torget, i affären eller över grannens staket, får inblick och delaktighet i andra människors vardag. Då får man bl.a veta att Svenssons äter lasagne till middag, att Karin grälar med sitt ex om barnen, att lustigkurren Göran drar en historia för sina jobbarpolare och att Emma såg Sofia ta en fika på stan med Therese och Anna.
Jag hävdade också vidare att det var ett sätt att behålla sin kontakt med människor i ett för stort samhälle idag där man inte har tid att sitta i telefonen med sin släkt och sina vänner varje dag, eller varje vecka, för att få just den uppdateringen av deras liv. Till slut går tiden och man vet inte riktigt vad som händer där borta i Västerås eller Enköping.
Då är ju FB bra att ha.

Men jag vill inget veta just nu.

Jag är inte intresserad av att vara social just nu. Och jag är en allt-eller-inget kind of a girl.

Lagom verkar inte var min grej.

Men jag ser det inte för otroligt att jag loggar in igen en vacker dag. För utan FB hänger man inte riktigt med i vad som händer nu för tiden, på riktigt.

Visst är det lite läskigt hur STORT FB är? Och hur ett litet socialt nätverk kunde ta en så stor plats att till och med en brödlimpa har en egen FB-sida att lajka.

FB är inte bara ett verktyg längre utan en social infrastruktur som snart verkar lika cementerad som motorvägar och järnväg. Global infrastruktur som ägs av Mike Zuckerberg, Facebookanställda, investerare och fonder (riskkapitalister?), ryssar, Microsoft, Bono och eventuellt Justin Timberlake.

Det sista där kan vara en felinformation då googlandet inte är en exakt vetenskap.

Med det i tankarna känns det skönt att veta att det är jag som har den yttersta kontrollen, just nu, för om jag vill vara med och delta i byggandet av det här nätverket.

Jag tar en paus nu för att tänka lite på det. Och lite annat.