...men dom har byggt en tunnel där nu, Citytunneln. Med spår och ny station, Triangeln.
Svensk ingenjörskonst när den är som allra bäst, enligt en av gubbarna.
Jag tycker sånt här är så kul att titta på. Kolla in den här lilla filmen från Sydsvenskan. Citytunneln klar om ett år. Öppningen av filmen, den sista biten där borren kommer fram, ger mig gåshud. Stora bitar berg, sten och lera smackar i marken och sprids som småsten.
Dom stora jordätande fräsarna är häftiga och jag kan inte låta bli att fascineras. Vilka roliga jobb dom verkar ha!
Tunneln Inger, borren Anna. Bara en sån sak. Ett kvinnonamn på en borr. Tunneln har t.o.m ett eget helgon. Santa Barbara. Jag asgarvar, fnissar och tycker skåningarna är exotiskt gulliga.
För att inte tala om vilket jobb det är att bygga en tunnel, oavsett var den är någonstans. Visst är det spännande?
Imponerande och läskigt.
Finns det gränser för hur vi bygger och borrar?
Jag vet inte om jag ska glädjas eller förskräckas. Utvecklingen måste gå framåt. Eller? Jag vet att det rimmar illa, min oro för "syndafloden" och människans förstörelse av Tellus, samtidigt som jag fascineras av all uppfinningsrikedomen och tekniken vi utvecklar. Stora maskiner ÄR häftigt och ibland, när dom inte är leksaker för förvuxna småpojkar, behövs dom ju. Men någon inne i mig tycker också att det är sjukt.
Livet är komplext och det är jag med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar