.....och slappna av. Gärna stretcha lite.Putsa dina skor, lägg ner extra tid på den skrud du ska bära. Det är viktigt att den ger rätt signaler som respekt och kanske vördnad. Avundsjuka och rädsla är inte helt fel känslor att uppnå hos sin fiende. (Jag vill egentligen inte använda ordet fiende då det lägger en för stor betydelse på personerna ifråga.)
Sen är det dags att fundera över vilka allierade du har med dig. Vilka drag kan dom tänkas göra? Kommer dom ta egna initiativ? Vilka kommer stå brevid dig när det hettar till och kanske ser mörkt ut?

Till slut. Var beredd på att alla andra kan komma att fly fältet när striden är som blodigast. Enligt min erfarenhet är dom mest högröstade stridskamraterna dom som sjappar först och du ser bara ryggen på dom när dom med blixtens hastighet lämnar dig ensam med fienden. Men det är då det är som roligast. Med mod i barm strider vi för dom som inte vågar ta den själva och kanske fienden tvekar när du ensam och vrålande står kvar.
Vem vågar slåss mot en galning?
2 kommentarer:
Har märkt dock att om jag tar fram rustningen för ofta, så rostar den i ledfästena. Känns inte lika schnygg liksom. Ibland måste man backa från stridsfältet och lämna in den på putsochskinservice så att den åter blir brukbar. /Marie
Mycket klokt, mycket klokt Marie. Jag ska lämna in min på service och be om att få lite tålamod också, när jag ändå håller på.
Skicka en kommentar