Jag tycker till x 3

Vargar, finns dom?
Miljöminister Andreas Carlgren, en man som i mina ögon är märkligt flat, mesig och oinspirerande,(Okey då, en jävla fegis!) meddelande att man kommer ta in 20 nya vargar från östeuropa för att förhoppningsvis berika den svenska vargstammens DNA inom de närmaste fem åren.

Han säger: "Vi har jakten för att öka acceptansen för varg. Om den inte ökar så är det inte möjligt att långsiktigt ha jakt. Det går inte att glädjas över jakten och samtidigt sabotera riksdagens mål att få in nya friska vargar."

Jösses, vilken brasklapp till Svenska Jägarförbundet! Nu darrar dom allt.

Vad menar han med att jakten ökar acceptansen för varg?
Kommer en värmlänning som hatar varg, och dessutom är med i ett jaktlag, genom sitt kikarsikte lära sig acceptera vargen? PANG! Nu är den död! Vad bra att den fanns och att det finns fler att skjuta nästa år.
Jag tror snarare att det här är ett försök att smeka åt tre håll samtidigt. Jägarna, den upprörda folkstormen och Naturskyddsverket & Naturskyddsföreningen.

Jag välkomnar dock alla nya vargar från öst. Känn er som hemma och föröken eder. Men vargahatare har vi gott om och dom kommer nog inte ändra sig. Trångsynt folk gör sällan det. Jag tror att det är inavelsproblem i vissa områden på landet.

Min minsta son frågade mig vad jag skulle välja om jag kunde bli en vampyr, shapeshifter, alv, goblin, Wizard eller andra alternativ jag inte kommer ihåg. Jag svarade att jag lätt väljer shapeshifter men att jag då vill kunna välja vilket djur som helst för stunden och att jag inte bara är bunden vid fullmåns-förvandling utan kan göra det när som helst. Det skulle han också ha valt.

Det är inte lätt för shapeshifters i dessa dagar när man tjyvskjuter varg och legalskjuter lokatt.
För en tid sedan siktades ett vargpar i Uppland där honan var okänd och saknade spårningsutrustning.
Jag hade tagit en break och var på dejt med en ny snubbe.

13-åring dog i tunnelschackt.

Det är inte lätt att vara förälder. Speciellt inte till tonåringar.
Min största rädsla, somliga stunder får jag ångest av tanken, är att dom ska dö. Det vore hemskt att upptäcka att det beror på en tanklös olycka. Men det är väl så barn dör om det inte är av sjukdom eller våld? Olyckor på grund av tanklöshet. Speciellt pojkar gör vansinnigt dumma saker.

Mina söner gör inte som jag säger.
"-Klättra inte där du kommer ramla ner."
"-Nähä, jag ramlar inte." Duns, gråt och tandagnisslan.
Sen säger jag, lätt triumferande så där som vi mammor kan.
"-Vad var det jag sa?"

Men barn är inte dumma. Ibland vet dom att det är dumt, farligt och att dom inte får. Dom gör det ändå.
Man lär sig av misstag och barn måste få frihet att lära. Och jag hoppas alltid att det bara kommer göra ont, inte mer. Ont kan vara bra. Mer är inte bra.

Jag är en riskmedveten mamma som oroar mig mycket för saker som ännu inte hänt och som kanske inte ens är tänkta ännu. Jag tror inte på att låta smågrabbar åka in själva till stan. Jag jobbar där inne och ser att det är alldeles för farligt. Då hänger jag hellre med och håller mig i närheten. Jag tror inte att det skyddar dom från olyckor men det kommer hålla mig på rätt sida av vansinnets rand om den olycksdagen kommer. Men barn måste få utrymme och lösa tyglar. En svår balansgång men tyglar ska dom ha.

Stockholms Stad ska nu se över alla ingångar till tunnlarna för att hindra Urban Exploring av underjorden. Visst ska det vara låst men till slut handlar det om att varje individ måste se var gränsen går, vad jag inte får göra och vad jag inte bör göra.
En del barn är mer risktagande än andra. En del söker risker och har alltid gjort. En del har aldrig tagit ett osäkert steg och faller hårt och snabbt den dagen dom tar en risk.

Jag vet inte vilket barn Gabriel var. Jag tänker på hans mamma Ulrika och jag lider med henne.
Hade jag sett Gabriel och hans kompisar så hade jag låtit dom lära känna mig som den jävla gapkärring jag är.
"-Vad i helvete håller ni på med ungjäklar? Gå därifrån! Bor ni där? Nä, dåså. Ni har ingenting här att göra. Det är farligt fattar ni väl?"
Jag är aldrig uppskattad i den rollen men det ger jag fan i.

Ungar ska inte få göra som dom vill ostört. Kan inte föräldrarna säga ifrån själva så får vi som är i närheten göra det.

Varför tar dom livet av sig?

Det är så många unga, duktiga, kreativa skådespelare, musiker och artister som tagit livet av sig de senaste åren. Heath Ledger, Svullo, Johanna Sällström, Mare Kandre, Alexander McQueen och nu Emil Forselius.
När jag tänker på det är hela min uppväxt kantad av dessa öden. Michael Hutchence(bilden), Kurt Cobain, Ted Gärdestad och många fler.
Tydligen blir man inte lycklig av att leva som känd artist. Det trodde jag inte heller.

Jag tror att kreativa människor är tänkande människor som hela tiden processar känslor, uttryck och tillkortakommanden till en känslosmet som kladdar ner förmågan att känna lätthet och glädje.
Ofta behöver man hjäpmedel, alkohol, nikotin, amfetamin, heroin eller sömntabletter, för att komma ner på noll och se tillvaron som en möjlighet till glädje. För det är det den är. En möjlighet, inte ett löfte om glädje. Den måste jag ju skapa själv.

Hur? Är jag värd det? Vem älskar mig? Är jag värd det? Klarar jag det här? Var jag bra? Är jag värd det här?

Men hjälpmedlen blir skälpmedel som gör skuggorna mörkare och själen tung och livstrött när ruset är över. Det här är så svårt. Orkade ni inte försöka mer? Fanns det inget hopp?

Jag beklagar att det blev så här för Er. Vi har det inte lätt. Många av Er lämnar barn efter Er. Jag fördömer inte, jag poängterar bara.

Våra liv är våra egna att utveckla som vi vill och älska vem och vilka vi vill. Har vi då inte rätt att avsluta det när vi vill?
Jag lever väl inte bara för alla andra. Jag tror att Gud förlåter. Jag är en del av Gud och jag förlåter. Det gör ont som fan och ingen vill bli lämnad av den man älskar. Vi kommer alla från stjärnstoft och till stoft skall vi åter varda. Även stjärnor.
Jag tror på att älta. Och älta lite till med någon som är klarögd. Att se mig från andra hållet kan vara tydligare.

Nä, nu ska jag vända blicken från skärmen, fortsätta mitt besvärliga liv och se stjärnorna i mina barns ögon. Jag vill älska och bli älskad lite till.

Universal love 2 U all.