fredag 5 februari 2010

Idag tror jag Carola har rätt....

...jordens undergång är nära.

Jag vill inte påstå att jag tror gud ser ut så här. Men Carolas gud ser kanske ut så här. Det är en lite rolig och söt bild. Men den är på inga vis harmlös.

Vi är så många på jorden nu. Vi förstör den, bygger om den och gör permanenta ärr på vår sköna himlakropp i rymden. Våra synder, dom traditionellt erkända av de flesta religioner, har eskalerat. Så många drivs av högmod, avundsjuka och girighet. Det är det som ses som positiva tillgångar och värt att nämna i ett cv för att söka det där riktigt smaskiga jobbet med hög lön.

Vi bedövar oss sen med TV, filmer i rader som vi köpt hem till bokhyllan. Bokhyllan som måste bytas ut med jämna mellanrum för att vi tröttnat på den. Och när vi tröttnat på en otrendig möbel så hamnar den snart på soptippen. Det finns ingen himmel och helvete. Det finns en soptipp.

Vi bedövar oss ännu mer med droger, alkohol, shopping, läsk, godis och mat. Vi har så många möjligheter men är ändå så olyckliga att något i oss måste bedövas.
Sen mår vi så dåligt att vi börjar slåss, mörda, kriga, våldta och utplåna andra människor. Visst har människan alltid varit våldsam men är den inte lite värre nu?

Jag ser just nu alla onda och perverterade män som ska knulla, knulla allt som rör sig och har ett hål av kött. Kvinnor, barn, män, getter, höns och köttfärspajer. Ingen får eller kan säga nej och dom våldtas så deras själar slits sönder och hamnar på soptippen.

Pengar är allt. Mammon är gud. Vi i väst är Sodom och Gomorra.
Jag har en viss förståelse för Usama Bin Ladin & Co. Det måste vara lätt att rekrytera självmordsbombare bland fattiga människor som ser vad vi gör här i väst. Men dom är också avundsjuka, giriga och drivs av högmod. Och dom slåss, våldtar och mördar. Men det är svårt att se sina egna fel när man koncentrerar sig så hårt på andras.

Jag tycker det är svårt att känna framtidstro och tillförsikt. Jag har svårt att se det goda hos människor. Jag har svårt att hålla humöret uppe ibland, idag, just nu. Vart är vi på väg? Vad är det för värld mina barn ska lära sig leva i? Den verkar så mycket värre än den jag föddes till och det var bara 43 år sedan. Det var nästan fortfarande efterkrigstid och framtidstron var stark. Har jag fel?

Jag vill bygga mig en ark för mina nära och kära. Tyvärr känner jag inte någon kallelse från gud att samla två av varje djur att ta med mig på arken. Jag tar med mig mina två honkatter i alla fall. Räknas det?

Att lämna samhället och bli hemlös tiggare, är kanske helt rätt. Är det den nutida eremiten, bortsett på frånvaron av isolering?
Ja, jag känner att en liten bit Anneli har viss släktskap med Usama. Jag är så här nära att odla skägg, skaffa en Kalashnikov, bosätta mig i en grotta i bergen och orera så spottet stänker om syndande människor som Gud vill straffa.
Nä. Jag tror jag nöjer mig med en ark.

1 kommentar:

Anneli sa...

Jag kommenterar på mitt eget inlägg.

Oj, vad jag var mörk och negativ här.
Annars håller tankegångarna även på sommaren med ett glas vin i handen och något mer tro på livet. Mitt livsmod går upp och ner...och upp och ner....