Jag vill varna dig för en lång utläggning om ytterligare en vampyrserie med mycket snaskigt sexinnehåll. Inlägget kan upplevas som stötande! Moahahaha.....(skrattar rått)
The Black Dagger Brotherhood är ett brödraskap som med alarmerande hastighet har minskat från ett fyrtiotal till sex krigare när serien börjar. Dom är, sen flera tusen år tillbaka, framavlade krigare som försvarar vampyrcivilisationen och slåss mot The Lessening Society. The Omega, ondskan själv och avundsjuk bror till The Scribe Virgin, vampyrrasens moder, har skapat sina egna varelser, Lessers, av psykopatiska människor. Han tar deras själ och ersätter deras hjärtan och blod med sitt eget svarta, oljiga och onda blod.
Kriget utspelar sig i dagens Caldwell, New York utan människornas vetskap. Dessa vampyrer kan materialisera sig från en punkt till en annan och radera människors minnen vid behov. Hela vampyrsamhället är starkt kontrollerat och isolerat. Vanliga vampyrer kan leva bland människor med försiktighet. Aristokratin beblandar sig överhuvudtaget inte med människor.
De här vampyrerna är en egen art besläktad med Homosapiens och dom är mer djuriska både fysiskt och socialt. Dom är klena och sexuellt outvecklade fram till 25-årsåldern då dom genomgår sin transformation. The Black Dagger Brotherhood vampyrerna är små räkor till män som på 12-timmar förvandlas till gigantiska vampyrkrigare. Vanliga vampyrmän blir inte lika stora. Men alla har det gemensamt att dom måste dricka blod av en noga utvald vampyr av motsatt kön under förvandlingen och dom vaknar upp efteråt, om dom nu överlever den, med ett stånd som heter hallelulja och då vill dom ha sex. Gärna med honan som finns där redan för att ge blod. Sen måste dom, varannan eller var tredje månad, dricka blod av någon från motsatt kön för att överleva. Resten av tiden äter dom vanlig mat, gärna hamburgare eller kalkonmackor med majonäs.
Pinsamt nog, det här är en vampyrserie jag faktiskt småskäms lite över att läsa för det här är helt enkelt erotisk vampyrlitteratur. Nästan löjligt heterosexuell sådan.
Det är inte det att jag skäms över att läsa erotik, tvärtom. Men den är så väldigt….traditionellt heterosexuell(?!?!).... med gigantiska ( 6 feet 7 inches tall. At least.) muskulösa vampyrhannar med stora, bultande lemmar som dyker in mellan delikata kvinnolår och blygdläppar. Det pumpas hej vilt med höfter, skrev, skivstänger och vapenmagasin. Ja, du förstår.
Tycker du det låter jobbigt? Sluta läs nu! Inte nog med det.
The Black Dagger Brotherhood är extremt amerikanskt och manligt med mycket av coolhetsfaktorn hämtad från den svarta hiphopkulturen. Vad sägs om namn som Wrath, Zsadist, Rhage, Phury och Thorment? Dom åker i stora, feta, svarta Escalade SUVs. 2 Pac och JayZ dundrar i högtalarna. Deras bringor är hårlösa, muskulösa och tatuerade med märkliga bokstäver och meningar på The Old Language. Deras stridsmundering är svarta läderbyxor, skinnjackor och svarta kängor, s.k. shitkickers. En av karaktärerna, Revhenge, äger en klubb där han erbjuder läckra brudar, H and X och dyr sprit. Han har mohikanfrisyr, sobelpäls, svindyr kostym och promenadkäpp. En riktig ”pimp”
Ändå är alla vampyrer och karaktärer vita. Männen har lite sexig solbränna. Var den kommer ifrån vet jag inte eftersom dom här vampyrerna inte kan vistas i dagsljus.
Jag får nog ta tillbaka en gnutta av det där med att den är väldigt heterosexuell.
En av vampyrstridisarna, Blaylock, är gay. Han är kär i Quinn, en annan av krigarna, som så långt som till bok 7, inte är besvarad mer än som innerlig vänskap. Tydligen händer det grejer i nyutkomna del 8, Lover Mine. Två andra ”bröder”, Vishious och Butch, hade en liten ”bromance” i bok 4 och 5 men sen fann dom var sin värdig female, hona, och nu är dom bara väldigt goda vänner.
The Black Dagger Brotherhood är manligt med mycket manligt inriktad sexualitet. Det är, naturligtvis eller konstigt nog, en kvinna, J R Ward, som har skrivit serien och hittills har dom flesta kvinnliga karaktärerna varit väldigt feminina, sköra men samtidigt starka, goda och gudfruktiga men framförallt oskulder eller åtminstone mindre sexuellt erfarna.
Förutom Zhex. Hon jobbar på Rehvenges klubb SumZero som säkerhetsansvarig. Hon är stark, slimmat muskulös med kortsnaggat hår och hon har alltid svarta skinnbyxor, shitkickers och svart ärmlös t-shirt. Hon är en mördare och halvblods symphath, en annan vampyr ras, precis som Revhenge, men väldigt heterosexuell och väldigt sällan.
Jag skulle kunna skriva en hel avhandlig (Har jag inte gjort det redan?) om könsrollerna, männen och kvinnorna i den här serien. Jag sammanfattar det med tre ord. Amerikanskt, manligt och traditionellt.
Dock har en intressant karaktär presenterats i bok 7, nämligen Payne. Hon har hållits fängslad av sin mor, The Scribe Virgin, för att hon är så oförutsägbar och omöjlig att kontrollera. Hon slåss som en krigare och är varken snäll eller tacksam. Jag gissar att J R Ward fått många läsarreaktioner och nu introducerar hon någon mer än Zhex med mer bett i. Det ska bli intressant att läsa hur hennes sexualitet kommer se ut.
Det här är en enormt populär vampyrserie med bl.a. en egen Wikipediasida och Yahoogrupp.
http://en.wikipedia.org/wiki/Black_Dagger_Brotherhood
http://groups.yahoo.com/group/Black_Dagger_Brotherhood/
Men värst av allt är nog bokomslagen. Inte nog med att varje bok heter Lover någonting utan dom pryds av en lite porrig bild. Det går inte att läsa boken utan skyddsomslag.
Och ändå älskar jag den här serien! Varje bok handlar företrädesvis om en specifik krigare men vi får även läsa om och fortsätta följa alla de andra karaktärerna vilket gör att man bara vill läsa mer för att se hur det går för dom. Hela vampyrsamhället och mytologin är fascinerande och fantasifull. Det känns som om det skulle kunna funka. Alla krigare har någon fysisk eller psykisk defekt. Enbent, stum, blind, ärrat ansikte, socipat eller utsatt för övergrepp som barn. Det handlar om hur dom tacklar det och med hjälp av kärleken och "sin kvinna" besegrar eller finner ro med sina brister och de hinder dom innebär.
Dessutom gillar jag språket och sättet böckerna är skrivna på. Det är tufft, rappt och väldigt roligt. Många svordomar och uttryck som SOB (Son Of a Bitch), POS (Piece Of Shit), MF (Mother Fucker). Konversationerna är dråpliga ibland och en del liknelser är dökul. ”He looked like he was standing in the middle of a gator pool wearing steaks for shoes”. Bara ett exempel.
Jag har haft rolig läsning och jag har inga problem med att föreställa mig själv som en gigantisk vampyrkrigare med ett massivt, värkande stånd som både knullar och slickar upp sina females i gnyende bryggor.
Oops, I did it again! Blev det för mycket nu? Sorry!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar