Sent om sider hyrde jag äntligen den här filmen för att pigga upp mig själv en särdeles sorgsen och ledsen kväll.Enligt baksides texten på dvd-boxen är handlingen följande:
En fantastiskt underhållande komedi om en grupp män som ingick i en mindre känd avdelning inom den amerikanska armén. De tog under några flummiga år fram nyskapande förhörsmetoder med ursprung i New Age. De utgick från att man, med rätt mental träning, skulle kunna gå igenom väggar och döda getter genom att helt enkelt stirra på dem. Journalisten Bob börjar nysta i historien och lyckas hitta en av männen i Mellanöstern men blir då plötsligt indragen i en hemlig operation.
Det här är en av de bästa filmer jag sett på länge. Det kan ha med mitt ursprungligen nedslagna humör att göra men jag tror inte det.
Jag vill inte avslöja för mycket då den bör ses utan förutfattade meningar.
Jag går i runt i en cirkel av känslor när jag ser den.
Vantro , "- Ni måste skoja, hehehehe",
"- Alltså det här skulle kunna ha hänt",
"- Så här måste det bli",
"- Den enda vägen"
och tillbaka till vantron: "- Va? Hehehe, det är ju helt stört".
Den är full av små fyndiga karameller för en flummig realist som mig att förundras över.
Jag vill nämna min kärlek och respekt för Jeff Bridges och den rollkaraktär han gör i form av Bill Django. Han har med sig en liten uns av Lebowskis "dudeism" in i den här rullen och det var så rätt.
Hm, George Clooney är inte dum inte.
De professionella filmkritikerna är inte alls överens med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar