Varför vampyrer?

Jag har läst många vampyrböcker från olika författare det senaste året. Reglerna för hur en vampyr ska vara är lösa och ingen vampyrvärld är lik den andra. Jag tänker inte gå in på hur vampyrerna förändrats inom litteraturen för det gör akademikerna mycket bättre i sina avhandlingar. Istället skriver jag om varför JAG gillar dom.

Variationen är enorm inom vampyrgenren. Den enda gemensamma nämnaren är att dom alla lever och blir starka av blod, människoblod i de flesta fallen.
Varje författare skapar sina egna idealvampyrer och den värld som dom lever i. Majoriteten utspelar sig i nutid med den teknik som vi har idag och alla har inslag av magi som då är en fullständigt naturlig del av författarens värld.
Och där har vi kärnan i min fascination. Blodet och magin. Ibland är det blodet som innehåller magin.

Om vampyrerna kan vistas i solen, äta vitlök eller dematerialisera sig (phoofa sig från en plats till en annan på en nanodelssekund) är spännande och viktigt som variation men ändå lite grann sekundärt. Det är blodet och den där ätstörningen som är själva grejen. Och sexet.

En del vampyrer blir som djur och kastar sig in i sin blodtörst med frenesi. (Vilket påminner mig om min relation till kakor och choklad under vissa månatliga perioder.) Någon svälter sig så länge det går och brottas med monstret inom sig. Ibland dör blodgivaren efter varje måltid, dräneras helt på allt blod, och i andra världar behövs bara en sipp lite då och då. Vampyrerna har ibland en fullblodig relation med sina givare. Ett riktigt matförhållande. Hehehe... Andra äter annat och behöver blodet mer sporadiskt för att existera och behålla sin magiska styrka.

Av alla våra fysiska behov är behovet av mat det mest komplexa och alla måste vi äta. Skillnaden mellan fattiga och rika visar sig mest i maten. I västvärlden är en framgångsrik människa en människa som har kontroll över sin mat. Vi t.o.m. definierar vår personlighet och stil genom våra dieter beroende på om vi är veganer, judar, muslimer, gourmander, fruktarianer eller bara köttmongon. Precis som författarnas vampyrer i dessa världar, definierar dom sin existens och sina inre egenskaper, genom hur dom förhåller sig till blodet/maten och hur dom skaffar sig det. Deras vampyrrecept avslöjar nog rätt mycket om hur författaren själv förhåller sig till just mat. Och sex.

Nu är vi framme vi min favoritmix. Sex och blod. För precis som med sex, mat är något som tillförs kroppen och något som även kan berövas oss. Men det är mycket lättare att leva i celibat än att sluta äta.
Ett barn kan bara kontrollera en sak i sitt liv, helt i händerna på sina föräldrar, och det är vad det stoppar i sin mun. Matvägran är ett barns sätt att protestera mot i princip allt, val av TV-program, kläder o.s.v.
Av alla dödssynder ligger frosseri i toppen. Speciellt när andra svälter. Ändå envisas vi med att hävda att kättja är den ultimata synden.

Föreställ dig att som vampyr äta mat. Det är att hänga sig fast vid en individ i en omfamning, sätta tänderna i ett stort blodkärl som lättast är tillgängligt vid halsen eller ljumskarna. Sen ska du snabbt lapa eller suga i dig blodet, dennes kroppsvätskor, som pumpas ut. Under den här tiden ska givaren vara så hjälpsam eller passiv som möjligt. Det påminner en hel del om sex. Eller är det något som vi kvinnor har lättare att relatera till? Vi som är det mottagande och omslutande könet. (Homosexuella män, må ni förlåta mig mig men, hos er finns ändå kombinationsmöjligheterna.) Både vampyren och kvinnor tar emot kroppsvätskor, absorberar dom och skapar liv. Tänderna som penetrerar huden är så tydligt symboliska och används dessutom flitigt av författarinnorna. För det är oftast kvinnor som skriver dom. Många menar att Twilight-Edward, den enda vampyren utan fangs/huggtänder, är kastrerad av sin skapare, Stefanie Meyer. Det ligger något i det. Men det är precis det jag menar, det säger allt om henne och hennes syn på sitt eget sexliv som mormon. Spännande, eller hur?

Ett vanligt förekommande sätt för vampyrer att skaffa mat är att med skönhet och charm förföra eller att med tankeöverföring passivisera alternativt omvända offret till en givare. Låter bekant det också. Den klassiska hemliga fantasin om att slippa ta ansvar och initiativ till sex utan istället bli förförd, eller gudbevars, tagen med våld av stilig nidingsman. Är det därför det oftast är kvinnor som älskar och snöar in på vampyrer medans män mer är intresserade av zombies? Ni vet en hjärndöd, långsamt krälande och dödstyst typ som är lätt att slå ihjäl.
Så vampyren kan antingen vara vegetarian, anorektiker, bulimiker eller ett monster som enbart styrs av sin hunger. Och deras sexuella liv följer samma mönster.

Allt broderande med vampyrernas miljöer och förutsättningar är, för mig, själva magin. För det är bara med fantasi som magin kan fungera. Magin är blodet i alla fantasysagor. Alver, märkvärdiga svärd, shapeshifters, drakar, demoner, parallella världar och alla andra inslag bygger på att magi är en naturkraft.
Och det vill jag tro på.
En del vampyrsagor är fantastiskt bra skrivna och bara ett fåtal gånger är det pinsamt.

Jag läser, alltså lever jag.