Vi var och såg A-team...

... och då måste jag pränta ner min åsikt om den filmen förstås.



Äntligen kunde jag och äldsta sonen få till en dag att gå på bio själva.

Filmen börjar i samma stil som den gamla tv-serien från 80-talet. Pinsamma poser och typsnitt.
Presentationen av Hannibal som spelas av Liam Neeson luktade lika sexigt som Alan Alda i M*A*S*H, om du förstår vad jag menar?
När jag såg att Bradley Cooper skulle spela Face sjönk jag trött ner i biostolen. Jag gillar inte honom och blir så trött på castingen i Hollywood. Dom behöver min hjälp helt klart.
Både jag och T var tveksamma i det läget och förväntade oss bara medioker action.

Men sen hände något.

Sharlto Copley dök upp på bioduken som en komplett galen Murdock. Dom bästa scenerna regeras av honom helt klart och en del fnissar jag fortfarande åt.
Copley var tydligen toppen i filmen District 9, vilken jag inte har sett men som nu står på min akuta-dvd-listan.
Rampage Jackson var great och rätt söt, jag tror faktiskt det var meningen att han skulle vara just söt, som Baracus. Mycket bättre än Mr. T.
Läckrast, om man jämför salivproduction, var skurken Lynch, spelad av Patrick Wilson. Jessica Biel var så där lagom bra som Charisa Sosa. Är det karaktärsnamnet en lek med den mystiske Keyser Söze från The Usual Suspects? Jag tippar på en uppföljare med henne i en mycket mer invecklad och opålitlig relation med Face och A-team.

Medioker action?
Nä, det tycker jag inte. Det var osannolika och hisnande helikopterscener, flygplansscener, bilscener och en jäkla massa explosioner och pang-pang. Jag kom på mig själv med ett nästan smärtsamt brett leende, kraftigt höjd adrenalin nivå och med en egendomlig längtan efter att pissa stående utefter grannens husvägg på vägen hem. Jag förvandlades till en lyckligt salig liten kille, som resten av biopubliken och tjöt glatt vid varje explosion.

Jag måste erkänna att jag ofta hamnar i det här tillståndet när jag ser filmer som Bournetrilogin, Mission:Impossible, Transformers, någon enstaka Die Hard och en riktigt bra superhjälterulle.

Tillsamman garvade vi alla, lite grabbigt så där, åt alla jäkligt roliga oneliners som A-team levererade. Det var snyggt gjort. Fyndigt, fyndigt som scenen där dom ska flyga en fallande stridsvagn från 6000 meters höjd genom att avfyra den ena salvan efter den andra i olika riktningar tills man landar i en liten, liten alpsjö. Sorry, om jag spoilat något för dig nu.
Så slutbetyget blev mer än godkänt.

Den knep inte våra hjärtan eller fick oss att vilja bli bättre människor. Vi fick oss en härlig dos av actionmovie helt enkelt.

Jag nämnde en uppföljare. Jag hoppas vi slipper en sådan. Jag vill att Hollywood låter ett slut vara just ett slut. Jag vill slippa remakes och jag vill slippa filmade böcker. Jag vill slippa tv-serier som blir filmer. Med uppföljare. Jag vill se något nytt.

Thank you Hollywood, för den här gången!