Ibland när jag hör orden "-Nu när jag ändå har dig på tråden..." tänker jag: Vilken tråd?
Nästan all telefonkonversation nu för tiden är ju trådlös.
Och då kommer mina följande tankar.
För det första är jag lite okunnig om exakt hur fan det fungerar, men någonting om ljudvågor i luften ska det handla om.
Alla ord och bilder vi skickar, far genom luften, etern, omkring oss. Om jag står stilla, var som helst där det är folktomt, så pågår tusentals samtal i min närhet. Bilder och sms far genom luften som projektiler.
Hur tar vågorna sig förbi ett hinder i form av ett träd eller en människokropp?
Hur många sms rusar genom min kropp varje dag? För dom sticker ju inte från telefonen rakt upp i luften för att hamna på lämplig flyghöjd till närmaste basstatation.
Om jag blundar och koncentrerar mig, kan jag höra samtalen då? Eller måste jag ha en speciell programvara för det?
Spontant känner jag att det här är ett mysterium. Är det hälsosamt verkligen?
Och då har jag ännu inte nämnt all musik och film som laddas ner, på ett nästan magiskt sätt, från "cyberrymden".
Sen kommer vi hem och kanske snackar lite i den trådlösa hemtelefonen, tittar på trådlös TV och lyssnar på musik i dom trådlösa högtalarna.
Snart kommer trådlös el. Är det ett skämt eller?
Men det ska fungera enligt matematiska och fysiska beräkningar.
Och så ska det testas på möss först.
Ursäkta en gammal "teknikförsiktig" tant, men det här kan inte vara nyttigt.
Fast det är klart, det är ju fibertråd mellan bas- och kopplingsstationerna. Så då stämmer det ändå lite grann. Att jag har dig på tråden alltså.
Bilden är en mp3-fil som ljudvågor.
Bara det är ju en hel vetenskap väl värd att fundera på och förundras över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar