Ett knep för att hålla livsledan stången är att promenera i skogen när solen skiner. Det går inte att vara olycklig då. Iallafall inte för mig.
Färgerna är fantastiska, nästan utomjordiska. Mitt fotografi gör inte verkligheten rättvisa, för det är en så crappy kamera i mobilen, men solens strålar får mig att tänka på parallella världar.
I ljuset döljer sig en annan värld. Jag är nästan säker på det. Det är kanske ditt alverna flydde och vi får bara en aning om deras existens.
Nä, jag går inte på droger.
Jag blandar fantasier och teorier med ett uns tro. Allt för att inte ramla ihop i en kvidande hög som inte vill eller orkar någonting.
Jag konsumerar böcker i en nästan manisk takt.
2 kommentarer:
Låter underbart! Jag tankar också energi av naturen. Brukar faktiskt försöka att komma ihåg att klappa på ett träd då och då också. ;-)
Och nej...inte heller jag går på droger.
Tror nog på mycket mer än de flesta... När jag var liten lekte jag med "enarna" olika ene-träd som fanns runt omkring där vi bodde. De levde och var helt verkliga för mig. :) Fantasi är härligt!
/Emma (från jobbet)
Underbart att läsa om enarna.:-)
Skogen är mer en kyrka för tron än byggnader skapta av människan.
Utan fantasi går vi under.
Skicka en kommentar