Båt upp, båt ner.

Idag var det dags att ta upp båten på land. Enda anledning till att slippa är sjukhusvistelse så det var bara att masa sig dit, även om jag råkar vara förkyld.

Min båt har legat nästan orörd i sommar. Jag vet, det är skamligt.
Två veckors semester hade jag och den ville barnen på inga villkor spendera i båten. Det var rätt skönt att göra ingenting under semestern, men jag hade dåligt samvete över båten.
Jag kan erkänna redan nu att jag nog köpte en för stor båt, en för dyr båt och en båt överhuvudtaget.

I min båtklubb ska man vara engagerad föreningsmedlem och båtägare. Jag har lyckats sådär med den biten. Två vaknätter har jag underlåtit att utföra och kommer därmed att få böta 1200 spänn. Jag ser det som väl värda pengar med tanke på att jag är "bakfull" i tre dagar efter att ha arbetat en hel natt.

Det är en liten klubb med mest män och en medelålder på 45-50 år, tror jag. Ingen annan kvinna äger båt på egen hand i den här klubben. Dom tror nog att jag är lite flata. Fine by me.

Inför torrläggningen och blötläggningen har jag alltid lite ångest. Dels för allt som måste fixas innan på båten men också själva manövern i och ur "vaggan". D.v.s den vagn man lägger båten i och sen rullar ut i vattnet. Jag är ju nybörjare och ser varje gång framför mig hur jag kör sönder klubbens "vagga", grannens båt, min egen båt och på land står alla båtgubbar och skakar förfärat på huvudet.
Men icke. Det har gått toppen bra de senaste gångerna när jag haft sällskap, trots att jag varit så jäkla nervös.

Idag var jag själv och skulle följaktligen sköta allt själv på min stora båt. Jag, stackars nybörjare.
Först fick jag inte igång motorn utan fick igång paniken istället. Men hamnkaptenen hjälpte mig så snällt så och motorn puttrade i god tid. Sen fick jag inte loss schacklarna längst ut på Y-bommen men det hjälpte en annan kille till med.

Till slut var det dags att på egen hand lägga ut från bryggan, positionera sig i vattnet utanför hamnplan som ligger nästan mitt ute i farleden, tassa runt på båten och fiska upp fendrarna, cirkla runt utan att vara i vägen och vänta på min tur.
Under tiden jag cirklade runt höll jag ett vakande öga på båten före mig och när "vaggan" skulle vara på väg ner i vattnet igen.
Då kom naturligtvis en hel armada med långsamma segelbåtar och snabba motorbåtar från Hammarbyslussen, körandes åt mitt håll.
Men så var "vaggan" på väg ner, det var min tur och det dök upp en bra lucka. Jag gasade iväg tvärs över farleden, saktade ner och gled mjukt som en smörkniv rakt in mellan uppfångningsarmarna.
Runt räcket på hamnplan stod naturligtvis nästan varenda jävla båtgubbe i klubben och flinade när "vaggan" vinschades upp med mig och min båt. Slipplansbasen sa: "-Du, det var inte mycket plats mellan dom där uppfångningsarmarna och båten står perfekt i den. Snyggt!".
Det var ju bara att bocka åt publiken och spela lite nonchalant avslappnad. Jag var SÅ mallig och nu bloggar jag om det.

Så mallig är jag.

Ändå tycker jag att dessa två dagar varje år är så himla roliga trots att jag haft ångest över dom flera veckor i förväg. Det är skitkul att se när den megagigantiska kranen svingar alla stora båtar som strandsatta valar över uppläggningsområdet för att sen säkras på bockar. Då står vi en 15-20 personer och stöttar båten på sidorna medan det skruvas och trixas med en uppsjö olika stödanordningar. Alla har det på sitt eget lilla vis. Vi fryser, springer fram och tillbaka, dricker termosdryck och försöker se kunniga ut.

Det fanns så goa och snälla "gubbar" som gärna hjälpte till eller snackade en stund. Visst var det en del sura veteraner också som vet allt, sitter i styrelsen och bestämmer och gärna pekar med hela handen åt oss andra klubbmedlemmar. Men det skulle jag också ha gjort om jag var dom. Fast sur och barsk behöver man ju inte vara.

Efteråt kommer en båtgubbe fram och erbjuder mig att låna hans högtrycksspruta.
"-Passa på nu innan skiten torkar in", säger han. Imponerad över erbjudandet står jag för första gången i mitt liv och högtryckssprutar bort skiten från skrovet.
Jag trodde att killar aldrig lånar ut sina kraftleksaker. Fel av mig.