Tisdagens Metrotidning var intressant av åtminstone två anledningar.Först läste jag om pandorna hos den kinesiska djurparken i Sichuanprovinsen. Pandan är ju som bekant en utrotningshotad art. Det finns 2000-3000 vilda pandor. Det där med vilda kan man ju diskutera då deras huvudsakliga sysselsättning är att sitta och glo samt äta bambu.
Nåväl. I den där parken har man nämligen kommit fram till att fler pandaungar överlever om djurskötarna klär sig i pandadräkter.
Men historien är mer invecklad än så. Läs och häpna.
Pandahonan är brunstig, d.v.s. kåt, TRE dagar om året men hon är enbart befruktningsbar EN av dom tre.
Pandahanen i sin tur verkar vara naturens, sexuellt sett, mest ointresserade hane för han är inte speciellt sugen på honan under dessa TRE dagar. I allafall inte dom hannar som lever i fångenskap. Inte ens med hjälp av Viagra???? Eller videoutbildning.
Pandahanen tänder alltså inte på pandaporrfilm. (Visst är det lustigt att någon varit innovativ nog att testa det alternativet?)
Inte nog med det.
OM honan, mot dessa odds, ändå blir dräktig så föder hon ibland tvillingar. Det är ju väldigt bra ur överlevnadssynpunkt. Men märkligt nog tar hon enbart hand om den ena ungen och skiter i den andra.
Med dessa besvärliga förhållanden i åtanke har man beslutat att ikläda djurskötarna pandadräkter och gå i skift med pandahonan om rollen som vårdande förälder.
Dom matar och gosar med den ena ungen medan pandahonan tar hand om den andra. Sen byter dom ut ungarna och låter på så sätt båda ungarna bli uppföda av sin mamma till åtminstone 50%.
Det har visat sig vara mycket positivt i pandabebis-statistiken.
Pandaungarna är oerhört små och ynkliga och kräver ständig omsorg i nästan ett halvår. Och det ju är klart att dom är det med tanke på hur otroligt det är att dom blev till överhuvudtaget.
Med dräkterna vill man eliminera risken för att påverka de små liven med mänskligt beteende och kanske få möjligheter att släppa ut dom i det fria.
Att dräktmammorna sen går på två ben, luktar kines och syntetpäls verkar vara ovidkommande.
Jag frågar mig om det är någon mening med att rädda Pandan. Är den värd att överleva? Den gör det ganska svårt för sig själv. Nästan omöjligt faktiskt. Räcker det med att den är söt och ser ut som ett levande Yin-Yang tecken? Men man kämpar på så gott det går i Kina.
Nästa lustiga nyhet var Ullareds nya grepp med att montera GPS-sändare på sina kundvagnar. Tusentals kunder varje år tappar bort sina vagnar i detta enorma huskomplex och dom kan ju ha massor av "värdesaker" i dom. Som ni förstår kan panik uppstå.
Nu kan dom istället gå till informationsdisken för att göra en sökning efter just deras vagn genom att ange kundvagnsnumret och färg. Vad färgen har med saken att göra framgick inte.
I min fantasi ser jag mig en snar framtid där man även kan få en liten display på kundvagnshandtaget där en liten pil visar dig till hemtekniksavdelningen och Ullared-Morgans röst säger: "-Ta till vänster i nästa korsning, följ gång 124, förbi Vias nya sköljmedel till det infantila, förlåt fasila, priset 29:99 kronor, fram till gång 258. Du är nu framme vid hylla 1877."
Det här kommer inte ge några mer pengar i intäkter, enligt Gekås Boris, "..-men det skulle uppskattas mycket."
Problemen i världen är variationsrika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar