Jag är uttråkad,

törstar efter fiktiv kärlek för den riktiga är livsfarlig och jag har ont i nacken. Jag är arg på mig själv och min arbetsgivare.

Det är nämligen pga mitt arbete som jag har ont i nacken. De senaste tiden har det ju varit så ovanligt kallt och de förarhytter som jag utför mitt arbete ifrån är varken byggda eller planerade för att klara höga eller låga gradantal. Är det kallt? Då får jag frysa. Är det varmt? Ja, då får jag värmeslag.
De senaste veckorna har vi fått sitta i timmar med en medeltemperatur runt 17 (hur gör man ringen högst upp till höger efter siffran?) grader Celsius. Det låter ju inte så farligt.
Jo, jag ska gå från -16C till 17C varannan minut under alla dessa timmar. Dörren till förarhytten öppnas hela tiden och ibland måste jag kliva ut. Efter en stund kan man inte få upp värmen längre utan sitter med jacka, mössa och halsduk. Omedvetet drar jag ihop axlarna och kör ner hakan innanför kragen för att hålla värmen.
Priset betalar jag nu. Det gör ont mellan skulderbladen. Det gör ont när jag lutar huvudet bakåt och när jag ska se i sidled. Hur ska jag hålla kroppen för att slappna av? Ja, inte ska jag sitt här och skriva.
Men nu har jag legat några timmar på värmedyna, stretchat axlarna och ryggen samt använt min spikmatta.
(Årets julklapp, som jag överraskande men med glädje fick ifrån min unga, "manliga" (nu blir han glad) och känsliga kusin. Jag blev verkligen glad och jag hade funderat på att köpa en. Den hjälper tydligen mot allt. Dålig ekonomi? Ligg då en stund på denna matta.)
Det är inte så jäkla lätt att ligga på den här mattan för det gör så förbaskat ont. Ja, det gör det. Jätteont! Men jag är inte den som bangar för lite smärta så jag är uppe i fem-minuters-pass nu. Har jag den under rumpan kan jag ligga i tio minuter, men det beror på att rumpan är så pass fettvadderad att tredje världen kan koka tvål på mig och det räcker till alla.
Så här efteråt undrar jag om min kusin tycker om mig? Hans mamma fick en också. Hmmm....?

Varför är jag arg på mig själv då? Jo, jag har länge insett att det är dags att byta jobb. Värmen och kylan är bara två av många problem som jag har med mitt arbete. Och kan jag inte förbättra mitt arbete (Hallelulja!!!) så får jag helt enkelt flytta på mig själv. Det är enkelt, eller hur?
Jag blir stressad och får lite ångest av tanken. Först och främst är jag institutionsskadad. Jag har arbetat på samma ställe i snart 23 år. Vojne,vojne. Jag som är så uuuung!!! Hur är det möjligt?
Vad ska göra istället? Jag har inga talanger, ingen utbildning att skryta med och inga drömmar att förverkliga. Jag saknar helt driv och ambitioner. Visst skulle det vara kul att vara en supermodell. (Fan, vad jag skulle få knulla om jag ville.) Men det är lika troligt som att jag kommer bli en tre meter lång och blå Avatar på planeten Pandora.
Jag är som en vilsen tonåring som undrar: vad ska jag bli när jag blir stor? Jag blir inte större än så här.

This is it. Livet pågår, darling.

Igår kväll såg jag den avslutande delen av BBCs "Förnuft och känsla" som visades på SVT2. Jag grät och snyftade när jag levde mig in Elinors kärlek till Edward. Hon fick ju honom till slut men det såg mörkt ut ett tag.
Förnuft och känsla är den enda av Jane Austens böcker som jag inte har läst. Jag visste på ett ungefär hur kärleksplotten ser ut genom boken "The Jane Austen Book Club". Är man ett Austenfan måste man läsa den och den var trevlig men inget mer än så. Jag har inte sett filmen.
Normalt sett brukar jag vilja läsa boken innan jag ser filmen men jag gör gärna undantag i kärlekens namn. Som de senaste tre tisdagarna med SVT2.
Åh, jag älskar snygga kostymfilmer.
Gärna från BBC.
Ikväll blir det ytterligare ett avslutande tv-avsnitt om passionerad kärlek från slutet av 1800-talet på SVT2. Thomas Hardys, Tess av d'Uberville. Bilden högst upp kommer från den. Den är en bit historia om kvinnor och hur kraven på renhet och oskuld påverkar dom i ett mansdominerat samhälle där våldtäkt och utnyttjande av ung kärlek leder till hemska konsekvenser. Jag har inte läst boken.

Mycket har hänt sedan dess. Nä, förresten. Ingenting har hänt sedan dess. Kvinnor över hela världen blir våldtagna och utnyttjade. Just nu. Det kanske är några färre än för hundra år sedan. Å andra sidan är vi fler människor på jorden nu, så jag tar tillbaka det där.
Ingenting har hänt sedan dess.
Det är inte konstigt att jag gärna drömmer mig bort i böckernas värld. Och gärna där kärleken frodas.

Inga lösningar, på några av problemen ovan, kommer dyka upp i nuläget och jag börjar få ont i skulderbladen. Dessutom måste jag ringa chefen. Är vi bästa kompisar, eller what? (Ironi á la Shyffert!)

Jag vill avsluta med att skriva om, för mig, dagens jubilar. Det är min bästa väninna sedan hundra år tillbaka. Hon fyller 43 år idag. Hurra, hurra!!!
Hon bor på landet, jag bor i förorten och jag tror det skiljer 7 mil mellan oss. Vi saknar varandra konstant men försöker klämma in att träffas, så ofta det går, i våra vardagsliv.
Det känns rätt ironiskt att jag idag, på hennes födelsedag, har ont i nacken och gnäller om det på min blogg. Hon har ont i hela kroppen. Jämnt. Fibromyalgi.
Hon är en sådan där, som man för inte så länge sedan beskrev i läkarjournalerna som, sveda-bränn-och-värk-kärring. (Skrivs och beskrivs med kärlek)
Så nu ska jag solidariskt känna smärta och tänka på henne som försöker leva med det här varje dag och ändå så ofta, ibland inte alls, kan vara glad, varm, kärleksfull och optimistisk.
Det klarar inte jag. Värk eller inte.

B! Grattis på dagen av din födelse! Jag hoppas storgubben och smågubbarna har pysslat om dig och uppvaktat dig idag.