Den här boken är kategoriserad som en ungdomsbok inom skräckgenren. Det är där jag letar böcker nu för tiden. Skräckgenren innehåller alla dom vampyrböcker jag älskar och annan fantasy som handlar om övernaturliga varelser. Jag håller inte riktigt med om skräckbegreppet men, om bokbranschen vill ha det så, visst. Ungdomsroman? Är det bara ungdomar som vill läsa spännande sagor? Var går gränsen mellan ungdomslitteratur och vuxenlitteratur? Är inte all skönlitteratur sagor för själar som törstar efter berättelser?
Rabén&Sjögrens bokteaser ser ut så här:
För tvåhundra år sedan fanns en man vid namn Karmelius i Nyköping. Frestad av makten tillkallar han mörkrets furste och med hjälp av sina fem döttrar lyckas han öppna porten till helvetet. Tvåhundra år senare sitter den gravida Elisabeth från hembygdsmuseet med sin praktikant Jannike och en nedfryst vätte i en piketbuss. De är på väg till Martinsson som förestår Byrån för särskilda efterforskningar i Stockholm. Byrån förstår genast att vätten – som har anfallit Elisabeth med yxa – har agerat på uppdrag av någon av de fem döttrarna. De tror att de har koll på alla Karmelius ättlingar men har de verkligen det?
Jag sträckläste den här boken. Den är spännade och välskriven. Jannike heter hjältinnan och hon är en ovanlig sådan. Jag vet inte om Mårten Sandén har gått en genuskurs nyligen eller hur medvetet han valt en tjej som hjälte för att avvika från all annan ungdomslitteratur som handlar om unga pojkar/killar som räddar världen mot ondska. Jannike är en strulig tjej från ett missbrukarhem och hon har gått från fosterhem till fosterhem. Nu har hon med, visar det sig en bit in i boken, okända krafter och ödets försyn hamnat hos Elisabeth för att skydda henne och hennes ofödda barn mot ren ondska.
Inte bara jag utan många andra ser en likhet med Stieg Larssons Lisbeth Salander och det är nog inte så konstig med tanke på att det nästan bara finns Lisbeth att jämföra med. Alla hjältar, oavsett om det är en tjej eller kille, har haft en tuff uppväxt, ofta föräldralösa, utstötta ur samhället eller på annat sätt avvikande. Det tillhör "underdogen". Dom ska förvåna, slåss och segra mot alla odds för att ge oss alla något att drömma och sträva mot. Det är nog extra viktigt och lockande när man är tonåring och känner sig väldigt annorlunda och speciell. Vad är mer underdog än att vara tjej?
Det är också kul att läsa en bra fantasy bok som utspelar sig i nutida Sverige och som ändå känns trolig, trots att den innehållar vättar och troll. Byrån, den speciella avdelningen inom polisen, är det enda momentet i boken som känns lite julkalender 2011. Roligt och pinsamt på samma gång. Sen är det en del frågor jag har efter att jag läst klart boken. Historien har en och annan logisk lucka som jag inte kan vifta bort med det där övernaturliga-grejer-trollspöet. Det är synd för det går att lappa ihop sådana luckor så himla lätt just för att det är en fantasybok. Använd fantasin Mårten men glöm inte att du ska tro på det du skriver också.
Jag kommer definitivt skaffa boken Det viskande barnet som är fortsättningen om Jannike. Jannike är en gammal själ klädd i en äkta riddarrustning. En svensk Jeanne d'Arc. Jannike är jungfru/oskuld, hör röster och ser uppenbarelser och drar ut i strid för att rädda sitt folk. Likheten är nog ingen tillfällighet. Jag gillar den typen av kvinnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar