Hamlet.

Ikväll har jag sett Hamlet på Stadsteater med Gustav Skarsgård. Det var länge sedan jag såg Hamlet senast och då var det på film med Kenneth Branagh. Jag kan ju själva plotten men hade tänkt att läsa in mig på texten innan. Dels var det Kung Lear jag hade hemma och dels kändes det lite väl pretentiöst och överarbetat.
Nu är jag glad att jag skippade det för det här var en helt ny pjäs. Omarbetat språk, nedbantad pjäs och modern scenografi. Det var jättebra. Gustav var såååå bra. Språket och texten var snabbt, modernt och flöt naturligt, vackert och rappt. Den var kul också. Ibland kanske för kul vilket lurade en del muppar i publiken att garva på ställen som jag inte begrep varför man lät diafragman nervöst fladdra. Roligast var att man lekte med pjäsen som pjäs. Helt plötsligt bryts en scen och han, Gurra, kallar in alla skådisarna från logerna och börjar regissera dom in i ett avsnitt där dom ska spela sina roller där han, Hamlet, ska komma att avslöja sin fars mördare. Otroligt roligt och fyndigt! Jag vet inte om jag lyckas förmedla vad som hände men jag rekommenderar att ni ser den. 2.5 timme med paus. Det passar väl en modern människa idag? Avatar var väl lika lång? Här behöver man inga 3D-brillor. Det ÄR 3D.
Övriga namnkunniga skådisar var Sven Wolter (Polonius), Katarina Everlöf (drottning Gertrud), Jacob Eklund (han hade sin vanliga spelstil och var rätt matt som Claudius) och Lisa Werlinder (Ofelia). Fransisco Sobrado spelade skitdåligt som Laertes, sorry to say.

Så. Nu har jag varit kulturtant för den här veckan.

Jag hade skönt sällskap ikväll av två andra kulturtanter, min mor och min syster. Jag har funderat på följande ekvation. Vi är födda 1948, 1967 & 1988. Vi är 22, 42 och 62 år gamla. Mamma var 18 när jag föddes och jag var 21 när syrran föddes. Det går inte ihop! Att avrunda åldrar är riskfullt. Man blir äldre än nödvändigt ibland.