1) Du skall inte tro att du är något.
2) Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3) Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4) Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5) Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6) Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7) Du skall inte tro att du duger till något.
8) Du skall inte skratta åt oss.
9) Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10) Du skall inte tro att du kan lära oss något.
Jag älskar Jantelagens 1:a, 4:e och 6:e lag. Kursiverade. Allt hänger på betoningen.
Väldigt ofta hör jag personer säga att dom är så trötta på den svenska avundsjukan och Jantelagen. Jag tycker ofta att det är kända, framgångsrika eller bara rika människor som säger det. Dom vill ge oss den uppfattningen att dom slagits mot en oförstående och ogin omgivning och rent av blivit motarbetade under vägen. Men dom var så starka och så talangfulla att dom mot alla odds, av helt egen kraft, till slut hamnade på den topp dom nu befinner sig på.
Alla ska veta att dom är något. Alla är något märkvärdigt och ska tro på sin egen förmåga.
Men när du på allvar tror att du ÄR något, något FÖRMER än oss andra och att du är bättre än mig för att du, t.ex. kan springa fort samtidigt som du skjuter ping-pong-bollar med stjärten och tjänar fem miljoner på det, då vill jag hylla Jantelagen.
Jantelagen är ingen kärleksfull lag i sin helhet men jag gillar strofen Du ska inte tro att du är något. Det är nämligen så att jag är också något trots att jag inte slår omvärlden med häpnad varje dag. Varje människa behöver en Jante som sitter på din axel och påminner dig om att du inte ska tro att du är bättre än andra. Vem är du att tro att just du, och inte hon, är något? Vad har du gjort, som är så jäkla fantastiskt, för någon annan än dig själv idag?
När du sitter i TV-soffan, är missförstådd och rotar runt i din navel för att smeta in oss andra med fyndigheterna därifrån, så undrar jag över alla dom som hjälpte dig på vägen. För man hamnar inte på toppen eller framgångsmolnet utan hjälp, utan att någon eller några andra har trott på dig.
Jantelagen är jantelagen. Jag har inte läst boken och kan därmed inte se den i sin rätta omgivning. (Jag måste nog göra det.) Däremot används den av så många, som antagligen inte heller läst boken, och den har blivit ett begrepp som ska beskriva den svenska avundsjuka mentaliteten.
I Wikipedia (som inte är något felfritt uppgiftsbibliotek, jag vet) hänvisar man vidare till bruksmentalitet ( stark konformism, stor social kontroll, skarpa gränsdragningar mellan olika grupper, till exempel mellan arbetare och tjänstemän eller mans- och kvinnoroller, lågt intresse för utbildning samt svag entreprenörsanada) och vidare till inlärd hjälplöshet ( i en bemärkelse används termen om miljöer där människors naturliga initiativkraft har försvagats på grund av t.ex. patriarkaliskt eller auktoritärt styre) och slutar vid vanföreställningar och hypokondri.
Det är oftast just patron, godsägaren, chefen, kultureliten, kändiseliten och den vite, rike mannen som förmedlat känslan att vi inte ska tro att vi är något. Jantelagen blir ett dubbeleggat svärd, den skär även på vägen tillbaka. Därför gillar jag den. Samtidigt som jag sänder den till någon annan måste jag ju i rättvisans namn lyda den själv. Eller hur?
Är det här typiskt svensk eller nordiskt? Kanske det. Är det därför tanken på solidaritet, rättvisa och jämlikhet är något mer framgångrikt i norden än i resten av världen?
Den som är utan synd ska kasta första stenen. Du ska inte tro att du är något.
Helt plötsligt kommer ordet högmod för mig. Är inte det en dödssynd?
”Domedagen” målad av Jean Leon Gerome (1824 – 1904 ).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar