Som trolleri

Jag har varit sjuk ett tag och då läser jag massor. Den enda fördelen med lindigare sjukdomstillstånd för övrigt.
Då passade jag på att läsa mig vidare i dom vampyrserier jag håller på med. Anita Blake, Mercy Thompson och Rachel Morgan.
Men idag var jag in i bokhandeln och köpte ännu en bok som jag länge velat läsa. Jag har reserverat den 2 gånger på biblioteket och ingen gång hunnit hämta ut den innan liggtiden tagit slut. Det är en barnbok och jag tyckte det var dumt att köpa den trots att jag läst mycket om den och var väldigt nyfiken. Nu köpte jag den iallafall och jag ångrar mig inte.

Som trolleri med Mårten Melin hade jag formligen älskat som tolvåring och jag föll för den även som 42-åring. Den handlar om 12-åriga Mona som ska spendera en sommar på landet med sin pappa. Hennes föräldrar har nyligen skilt sig, båda arbetar mycket så hon får vara mycket för sig själv om dagarna. En dag på bryggan vid sjön möter hon Mikael. Han är konstig, smutsig och väldigt, väldigt söt med sina gröna ögon. Hon blir omedelbart betagen och som besatt av att träffa honom igen, och igen.

Ja, du ser. Greppet är välkänt nu för tiden. Twilight tänker du. Egentligen är det mer klassiskt. Omöjlig kärlek, ung kärlek, väldigt ung kärlek och den kärlek man känner när man är 12 år är extra stark och fördomsfri. Än idag är det den jag kommer ihåg bäst. Hur den kändes och t.o.m. hur den luktade. Ägnar man sen hela livet åt att hitta den igen?

Om du ska läsa boken, vilket jag verkligen rekommenderar om du gillar sköna sagor med riktig kärlek, så föreslår jag att du slutar läsa här. Den passar alldeles utmärkt för vuxna att sträckläsa under några timmar. Nu tänker jag nämligen skriva mer om boken och dess kärlekshistoria i en mer kritisk tongång. VARNING FÖR SPOILER!!! Återkom gärna att läsa resten för att jämföra tankar.







Mikael är ett troll och han är 12 år gammal och bor i skogen med sin familj som aldrig visar sig för människorna. Men en kväll såg Mikael Mona, blev förälskad och ville träffa henne. Han hade stoppat svansen i byxorna för att inte avslöja sig. Mona blev betagen och senare mer och mer besatt.

Hon slutade bada i sjön, vilket hon i hela sitt liv älskat att ägna timmar åt, för han badar inte. Han är rädd för vatten.
Hon slutar duscha. Han är smutsig men luktar härligt av skog och barr.
Hon slutar spola och tvätta händerna efter sig när hon varit på toaletten. Han gjorde inte det när han lånade hennes toalett som var ett okänt fenomen för honom. En rätt rolig händelse i boken faktiskt.
Hon anpassar sig mer och mer till hans natur och hans sätt att vara. Han gör det inte med flit. Påverkar henne alltså. Det är så det är med troll. Dom trollbinder människor.

Mona ser hans svans (tänk till här) en dag och förstår vad han är för något. Hon blir rädd, ger sig av, men kan inte glömma honom och kommer tillbaka. Mona blir varnad av en äldre kvinna och till slut även av Mikael. Ändå väljer Mona Mikael. Hon blir bergtagen.

Låter det bekant? Det här händer kvinnor varje dag. Händer det män?
Jag vet inte. Blir män betagna i kvinnor som är lite avvikande, luktar konstigt, ser annorlunda ut (som ett troll) och får dom att tappa sin vilja, sina egna intressen och till slut lämna sin familj?

Mikael har en trollsyster. Hade hon kunnat trollbinda någon pojke? Hade hon kunnat trollbinda Mona om hon var först på plan? Hon får säkert nöja sig med likasinnade troll i skogen.

Mona är 12 år och gör val för sig själv som vuxen kvinna. Val och val, förresten, hon väljer inte. Det bara händer. Historien är hjärtknipande och skrämmande på en gång. En mardröm. En tjej som lämnar sitt liv för en kille och hon kan aldrig mer gå tillbaka. Hon kommer glömma sitt gamla liv när hon går in i berget. Hon är 12 år.

Ju mer jag tänker på boken ju läskigare blir den. Det är så här vuxenlivet med förhållanden, sex och mörka skogen är för en 12-åring. Man går över bron en vacker dag utan att se sig om, glömmer sin barndom och försvinner för alltid in i könsroller, främmande miljöer, barnalstrande och bekymmer. Mona är kär.

Jösses! Det var länge sedan jag blev så påverkad av en bok. En barnbok för mellanåldern. Jag är i mellanåldern och jag blev skiträdd. Är den verkligen så nyttig för flickor att läsa? Dom kan få otäcka idéer. Å andra sidan får dom det ändå. Det går inte att stoppa. Dom kommer lämna allt bakom sig och följa ett troll in i skogen.

Kärleken är livsfarlig. Den tar den egna viljan ifrån dig.