"-Mamma, har du börjat känna dig varm? Har du humörsvängningar? Mer än vanligt alltså?"
Bombardemanget av frågor kommer från min 12-årige son. Han informerar mig sen ivrigt om att jag kan komma att få ökad sexlust och sen kan den kanske försvinna helt.
Torr hud var också en möjlighet och kanske att det skulle börja klia.
Förvånad frågade jag hur han visste allt det här.
"-Jag har väl inte pratat om några misstankar om klimakteriet för dig? Jag är ju bara drygt 40 år dessutom, så det dröjer nog ett tag?"
Han ler stolt och säger:
"-Jag googlade på det. Jag kom att tänka på att det kunde vara dags."
"-Jaha."
I det läget vet man inte, som mor, om man ska bli glad eller ledsen. Jag väljer att bli glad. Han är väldigt omtänksam och kärleksfull. Hur många söner googlar om klimakteriebesvär för att förbereda sina mödrar inför denna prövning?
För några dagar sedan gjorde han testet väljarkompassen på Valpejl. Enligt det skulle han rösta på F!, Feministiskt Initiativ.
Grabben är 12 år.
Hemma hos oss har han iallafall tagit initiativet till mitt feministiska klimakterie.
Och jag röstade på Vänsterpartiet i alla valen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar