Igår kväll var jag med två väninnor på bio och såg Johan Klings film PUSS.Det var längesedan jag var på bio, vred mig rastlöst i fåtöljen och önskade att filmen skulle vara över.
Fan, vad PUSS var seg!
Ett liten kämpande teater med en ensemble av olika spännande människor med olika problem i sina liv lät som en bra filmidé. Speciellt med dom skådespelare som är med och i det stora hela spelade alla väldigt bra.
Men tempot! Vilken tempo? Det fanns inget.
Några dråpliga scener var roliga för att historien och karaktärerna hade potential för att engagera.
Jag frågade om vi skulle gå därifrån till och med. Till slut var det så segt att all uppfostran och våra regler för hur man beter sig i en biosalong försvann. Jag, J och Y stönade högt, skrattade på fel ställen och slängde in lite roliga kommentarer. Till slut satt alla i salongen och garvade med oss, åt oss och de flesta tyckte nog att filmen blev något roligare att se. Det var som att se en dålig dvd-film med klasspolarna hemma i soffan.
Jag är ingen proffsig filmrecensent och kan därför inte sätta fingret på vad som var fel. Någon var oengagerad och jag gissar att det var klipparen och regissören själv.
Efteråt var vi tvungna att gå till närmaste bar och stärka oss med några glas vin, vatten och cider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar