Förr var hösten min favoritårstid och jag mådde som allra bäst då.
Nu för tiden blir jag lite deppig i september och i värsta fall eskalererar det ända fram till mars- april.
Däremot är den fortfarande, enligt mig, den vackraste årstiden nu när träden börjar glöda och brinna.
Dagsfomen är varierande och den kan skifta från hysterisk eufori till elände och livsleda.
En skugga av mig själv. Ingen substans och svår att hålla ihop. Vi hittar aldrig varandra riktigt, skuggan och jag.
Jag får använda mig av alla möjliga tricks för att inte gå under helt.
Jag koncentrerar mig på det vackra och braiga. Dessutom inhalerar jag energi från människor jag möter och gillar.
Musik är också en form av föda för hjärnan. Om det gick så skulle jag ha på mig mp3:n med lurar jämt.
Just nu lyssnar jag på Band of Horses och låten Factory och den är himla bra.
Ljus, musik, sömn, motion och något kul. Jag ska försöka ta den medicinen. Även om jag helst vill kräla in under täcket och aldrig mer komma ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar