fredag 8 januari 2010

Ibland känner jag för en snygg actionfilm


En sådan var jag och elvaåringen in till sta´n för att se. Vi hade bestämt oss för Sherlock Holmes. Karaktären, med sin partner Watson, är väl rätt allmänt känd och behöver ingen närmare presentation. Intrigen tänker jag inte heller gå in på närmare. En skurk ska stoppas helt enkelt.
Guy Ritchie, vilket jävla namn förresten, har gjort en lite annorlunda Sherlock än den jag är van vid. Pipan som tillbehör finns kvar men annars är han sig mycket olik. Men jag gillar Ritchies variant på Sherlock och Robert Downey Jr funkar rätt bra, trots att han bara spelar sig själv. En tufsig, ohygienisk och packad lustigkurre. Jude Law som Watson passar också mina fägringstörstiga ögon och han får spela en Watson som mer eller mindre tar hand om Sherlock och utan honom hade Sherlock stått sig ganska slätt. En urgullig relation helt enkelt.
Men det jag mest reagerar över är hur väldigt snygg filmen är. Scenografin är skitbra. Jag tror faktiskt att det är det riktiga gamla London från slutet av 1800-talet som jag ser. Det ser så realistiskt ut. Gamla slitna arbetarbostäder, hamnbyggnader som ser ut lukta illa och uråldriga (relativt sett iaf) industrier. Det är vackert och välbärgat med välklädda människor eller skitigt och fattigt med slitna människor och en Tower Bridge under uppbyggnad som är lätt att föreställa sig såg ut precis sådär. Det är dessutom alltid kul att se en kvinnlig karaktär, Sherlocks gamla opålitliga flickvän Irene Adler, som kan, bildligt talat, slå sig fram på egen hand. Hon är driftig, girig och av praktiska skäl skippar hon den vackra klänningen för att istället använda byxor och hon spelas helt ok av Rachel McAdams.
Den var mycket underhållande och kräver en bioduk för att göra sig bra. Vi var nöjda och ger den Godkänt.

Under tunnelbaneresan in till sta`n läser följande TT-rapport, där en polisman enligt åtal ska ha överöst en fortkörare med svordomar och sagt följande: -"Ge mig ditt djävla körkort nu, din djävla idiot, det här kommer du fan aldrig mera få se."
Självklart, tacka fan för det!
Vore jag polis skulle jag nog också svära som en borstbindare när människor bryter mot lagen och utsätter andra för fara. Det kan, som bekant, bli konsekvensen vid fortkörning.
Vad är vitsen med att TT tar upp det här som en nyhet? Är det en form av polisbrutalitet? Hur fort körde (mannen) personen ifråga? Varför väcker (han) personen åtal för att en polis har blivit förbannad och svurit åt (honom) denne? Vad i denna situation är det som egentligen är fel? Svordomar från statligt anställd lagens väktare eller fortkörning av självupptagen bilist eller gratistidning som trycker nyheten. Vad vill man rapportera? Vad ska du tycka?
Jag tycker bilisten borde skämmas för att dels köra för fort och dels ödsla rättsväsendets tid och pengar på bagateller.
Ska en bankrånare åtala en kvinnnlig polis för att hon ryter: -"Frys, din djävla pappaknullare."? För det är väl så det går till i verkligheten? ;-)
Var finns rim och reson?

2 kommentarer:

Linnea sa...

Filmer, böcker och kläder från det "viktorianska" London är väl alltid något som faller många i smaken. Jag säger inte att jag är bättre, älskar filmer gjorda i liknande stil.

http://theoatmeal.com/story/twilight är förresten något för dig som gillade Twilight. Tycker du att det stämmer? :)

Anneli sa...

Haha...Ja, den var rolig och den var skriven av "bla, bla.....one guy".
Jag älskar elaka och ironiska kommentarer och "havregrynsgröten" var grymt kul och träffande.
Men, han var bara one guy och vad dom tycker bryr jag mig inte om. Man skämtar inte om gammal hederlig, historisk, klassisk kärlek som den mellan Romeo&Julia, Catherine&Heathcliffe, Elizabeth&Darcy och nu Bella&Edward. Att det ibland känns orealistiskt och kissnödigt beror nog på att det är det. Men det är smällar man får ta "in the name of love".