Låt den rätte komma in

Den här boken kom ut 2004 och alla jag känner som läser mycket böcker har läst den. Den är ett måste om man är vampyr intresserad. Boken står på topplistan på www.lovevampires.com. En av mina favoritsajter.
Ändå har jag inte läst den förrän nu. Den lät så tråkig. Bara författarnamnet John Ajvide Lindqvist lät pretentiöst och trist. Dessutom fick den en hel kritikerkår att slå kullerbyttor av förtjusning och då blir jag en motvalls kärring.
Vill inte läsa!

Jag såg filmen när den kom på biograferna för två år sedan, vilket ovanligt nog bryter mot min regel att alltid läsa boken innan filmen (om det nu finns en sådan). Filmen fick mig inte att bli mer nyfiken på boken för en tristare film än Låt den rätte komma in hade jag inte sett på länge.
Och så vinner filmen en massa priser och Tomas Alfredson blir ett namn att räkna med på andra sidan Atlanten.

Nu har jag läst boken och den var bra. Riktigt bra.
Förvånansvärt spännande, blodig, äcklig och komplex. Jag trodde aldrig jag skulle känna medkänsla för en pedofil men Håkan var det rätt synd om. Att sluta sitt liv som zombie kan inte vara kul.

Ett aber med att se filmen före boken är att karaktärerna ser ut som skådisarna.
Per Ragnar är en osympatisk människa och ingen av mina favoritskådespelare direkt men han var bra i rollen som Håkan. Han passade som pedofil tycker jag. Då gjorde det heller inget att Håkan i boken såg ut som Per Ragnar från filmen. Dom andra skådisarna kommer jag inte ihåg och jag kunde läsa boken "i fred" så att säga.

Jag får lov att göra avbön och erkänna att jag har bra dumma förutfattade meningar ibland, speciellt om den här boken. Nu ska jag läsa fler böcker av John Ajvide Lindqvist, detta "prentiösa" författarnamn.

Men jag tycker fortfarande att filmen fick oförtjänt bra kritik. Det var snyggt foto men det gör inte motiven intressantare för det. Det fanns för många obesvarade frågor när filmen var slut.
Nu har jag läst boken och har fått svaren på frågor som aldrig borde ha uppstått. Alfredson, gör om!