Igår var jag och J på Fotografiska museet för att se Annie Leibovitz utställningen i första hand. Den var helt fantastisk och rolig. Vi undrade om några av de porträtterade kändisarna kunde se hur bilderna på dom blev en drift med den myt dom skapat av sig själva. Är hon ironisk ibland? Skojar dom med sig själva, måntro? Jag har svårt att se Arnold Schwartzenegger begåvad med självironi. Men jag kanske inte hajjar någonting.Den mest minnesvärda utställningen blev den med Joel-Peter Witkin. Bilderna var vackra, fula, äckliga och chockerande, allt på samma gång. Var det ett riktigt halshugget huvud, frågade vi oss framför en bild? Det var svårt att erkänna hur äckelfascinerad och lite förtjust jag egentligen är av rätt övertydliga effektsökerier och provokationer.
Här kommer en bild som kanske hjälper dig att gå och se för dig själv. Bilden är lånad från Fotografiskas hemsida http://fotografiska.eu/Museet om Joel-Peter Witkins utställning.
Jo, vi fikade också. Jag åt en av de godaste chokladbiskvier jag ätit på länge. Det var innan jag såg den här bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar