Jag kastar mig från den ena ytterligheten till andra, inom alla områden. Mitt humör är ena stunden sprudlande glatt och i nästa känner jag bottenlös förtvivlan. Man skulle kunna tro att jag är lätt manodepressiv men det har min psykolog förnekat. Inte bipolär heller. Var det så det hette? Jag är en sårbar och känslig prick helt enkelt.
Hahaha...det är därför min attityd till omvärlden är så kaxig. Allt för att skydda min inre.
Jag är född i vågens tecken och jag passar på pricken in i beskrivningen. Rent symboliskt passar en våg in som en metafor över mig. Oblanserad för det mesta, strävar efter rättvisa och jämnvikt. Allt ska vägas och registreras. Om du tycker si, så tycker jag genast så, för att skapa diskussion, balans eller bara provocera, för att jag är så jobbig.
Det är inte mina tuttar, tyvärr för dom ovan är jättefina, utan bilden har jag snott olovligt från nätet någonstans.
Jag måste, appropå det, skaffa mig en våg. Det kunde vara intressant att veta hur för mycket av allt jag är.
Rumpan får inte bli större nu. Nej, det är inte jag på bilden. Den här har jag också lånat olovligt. Damen saknar balans även hon och måste ta stöd mot en vägg.Man brukar fråga folk, mest män kanske, om dom är tutt- eller rump-intresserade. Alltså det man tittar på först hos andra människor. En del svarar förstås att dom först och främst tittar på ögon, händer eller munnen. Jaja, men down to basic, tittar du på rumpor eller tuttar?
Jag kollar in rumpor, både mäns och kvinnors, och det är ett aber med alla hängbyxor som inga skinkkonturer avslöjar. Pft...
Jag gillar olika rumpvarianter och blir, lite mot min vilja, fascinerad även av denna högst opraktiska bakdel. Alla möjliga fördomsfulla kommentarer dyker upp i min sjuka hjärna och jag ska bespara dig dom. Varför ställer kvinnor upp på konstiga saker? Varför gillar jag konstiga saker?
Bilden är nog photoshoppad. Eller?
Sådär, nu har jag exploaterat kvinnliga kroppar på nätet. Check.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar