Rätten att dö.

Den senaste tiden har man mer och mer börjat diskutera att tillåta aktiv dödshjälp för svårt sjuka i Sverige. Socialstyrelsen har i ett enskilt fall meddelat att man ger klartecken till att stänga av en respirator om patienten är medveten om vad som händer och att det sker utan smärta.

Aktiv dödshjälp, som är tillåtet i ett fåtal länder, innebär att att man medvetet doserar dödliga doser eller att läkare hjälper en patient, som inte tex kan röra sig, att begå självmord.

Det är inte tillåtet i Sverige utan räknas som mord.

I det enskilda fallet kan man nu stänga av en respirator samt ge sömnmedel för att undvika en smärtsam upplevelse. Att sömnmedlet leder till att andningen försämras ännu mer och sen upphör, räknas inte som aktiv dödshjälp.

Jag har lite funderingar kring det där.

Min grundinställning är att man har rätt att bestämma över sitt liv och vill man begå självmord så får man väl göra det. Det är inte schysst mot de efterlevande. Men vadå? Det är inte deras liv.
Alla ska vi dö, det är det enda vi kan vara säkra på.

Samtidigt anser jag att en människas liv är heligt och det gör att jag är emot dödsstraff, oavsett hur hemska brott en människa har begått. Den åsikten hindrar inte mig från att jubla när ett hemskt monster till människa dör. Varje människas val, gott eller ont, är deras egna val och vi har ingen aning om vad syftet med livet är i slutändan.

Jag tror på Gud och att varje liv har en mening. Jag orkar inte vara kvar på jorden utan den tron. För mig är Gud energi. Elektricitet. Gnista. All energi är konstant och den energi som får våra hjärtan att slå och våra hjärnsynapser att koppla är Gud. Vågor, ljus och energi i ett. Flum, flum.

Nåja, vad jag vill säga är att jag anser att varje individ ska vara ansvarig för sina livsval ( och då menar jag inte val av arbete, plasma- eller LED-tv, gifta oss eller åka till Thailand ) och dom valen ska man utföra själv om man kan. Då måste man också ta konsekvensen av dom valen och det är inte alltid lätt.

Ibland är livet överjävligt och vi möter människor som skadar oss irreparabelt. Life sucks! Det är bara att fortsätta framåt. Vad har man annars att välja på? Självmord?

Att ligga som ett kolli, inte kunna andas utan hjälp och enbart leva i sitt huvud, måste vara fruktansvärt. Men jag vill påstå, att är det så mitt liv slutar, så måste jag fullfölja det. Jag får inte och kan inte tvinga min omgivning att ta död på mig. Jag ber dom att utföra en handling som är negativ för deras karma.

Vårt liv är heligt. Jag är emot all sorts aktiv dödshjälp oavsett hur behjärtansvärt syftet är. Att med passiv dödshjälp avsluta livsuppehållande åtgärder är också det tveksamt tycker jag. Att lida är inte farligt men smärta som tortyr ska man inte behöva utsättas för. Att bara leva i sitt huvud är kanske en sista gåva man får innan man dör. Att enbart koncentrera sig på sina egna tankar, det som händer runt omkring och det liv man levt. Men det kan lika väl vara en skärseld.

Ska vi, om vi blir gamla grönsaker helt beroende av hjälp, behöva känna oss värdelösa, besvärliga och utan livsvärde. Hur lätt är det inte i det läget att böna och be sjukhuspersonal och socialstyrelsen om hjälp att dö. Det blir billigare för samhället och omgivningen slipper se oss lida, slipper tänka på sin egna sårbarhet och rädsla för döden. Nä, det kan bli farligt det där."-Här får du en cyanidkapsel, kära medborgare. Ta den när du känner samvete för det. Ingen ska ju behöva ha det jobbigt och lida."

Men jag inledde å andra sidan med att jag anser att varje människa får avsluta sitt liv när den vill. Men snälla, gör det inte!

Hur går det här ihop med att jag är för fri abort? Allt liv är ju heligt.

Jag är ansvarig för mina livsval, det är min kropp som ger det där livet (med liten hjälp av en spermie som det runkas ut miljarder av) och jag vet att jag dödar ett möjligt liv. Ett möjligt liv. Jag får bära den negativa karman och det är mitt livsval.

Jag tror att kvinnans förmåga att skapa, bära och föda liv, människor, ger oss en makt som män skräms av och avundar oss.
Vi är livet, men också döden, om vi bestämmer oss för det. Trots att vi lever i en modern och upplyst tid, så är det så det är, i grund och botten.

Livet är heligt, men det är vi kvinnor som bestämmer när det börjar.

Gud, dvs Du, bestämmer när det är över.

Life sucks and then you die.