Facebook.

Jag är känslig och ambivalent när det gäller Facebook.

Jag gick med för att hålla lite koll på och kontakt med bästisen B som bor på vischan. Vi hinner inte ses så ofta.

Nu är det lite mer än så.




Stundtals orkar jag inte bry mig alls och det kan gå flera dagar innan jag tittar in.
Andra perioder måste jag kolla varje dag, ibland mer än två gånger.

Jag har 57 Facebook-vänner.

Min första tanke var att det kändes vettigast att bara adda sådana som jag umgås med eller har någon sorts relation till. Jag kan nämligen inte vara lätt opersonlig på Facebook utan jag spiller ur mig essensen av mig själv. Jag kommenterar precis som jag samtalar. Mina länkar och statusuppdateringar avslöjar ibland mycket om min person, både positivt och negativt. Därför är det ingen god idé att tex adda chefen eller någon annan socialt känslig person.

Men sen har jag svårt att ignorera förfrågningar från personer som är trevliga men kanske bara är en arbetskamrat som är lätt att prata med. Ibland raderar jag dom efter ett tag och ibland har det hänt att det blir en rolig kontakt.

Min huvudregel är annars att dom som finns på min vänlista ska vara människor som är intressanta och som jag gillar, verkligen gillar, och som jag tror gillar mig och förstår sig på mitt "språk". Annars kan man nog tycka att jag är en jobbig idiot.

Nu finns det några som nog tycker det ändå.

Följande Fejjan-typer vill jag klaga på.

Smygaren.
Du som kollar Facebook varje dag, läser allas statusar och kommentarer, blir underhållen och informerad och sen inte gör några egna statusuppdateringar. Vad fan är det för stil?
En enstaka kommentar i halvåret är bra snålt.

Jag är hemskt ledsen, men du raderas snart bort.

Samlaren.
Du med 500 vänner. Hallå, vad samlar du på? Vad betyder jag för dig? Är det någon tävling, eller? Är du Jill Johnsson eller Lill-Babs? Hur kan du hålla reda på alla? Är du en nätverksbyggare? För vad? Vad förväntar du dig att uppnå då?

Om du dessutom tillhör gruppen smygare, ledsen men du raderas också snart bort. Om du inte är en släkting förstås och jag ÄR speciell för dig.

Sen har vi den hemliga personen.
Det är du som addar mig men där jag upptäcker att jag inte har tillgång till vissa sidor eller funktioner. Du har spärrat mig på något sätt.
Jag tar åt mig personligen och blir lite ledsen faktiskt. Jag tycker att du är speciell och delar min sida med dig. Varför gör du inte det samma?
Händer det inget snart, så sorry.

Den osynliga.
Det är du som gör en förfrågan och sen inte ger ett tecken från dig i form av kommentarer eller inlägg. Ingen interagering alls. Vad är poängen? Är du en samlare också?

Du åker också bort.

Till sist kommer skrytmånsen.
Det är du som ALLTID raddar upp hur duktig du varit idag på din status. Joggat 38 mil, städat hela kvarteret, älskat dina barn alldeles särskilt mycket och frälst hela världen på köpet.
Nu är jag lite elak kanske. Det verkar vara viktigt för en del att pricka av det där duktiga dom gjort. Och jag blir provocerad för jag är aldrig duktig. Det är nog avundsjuka jag känner.
Men snälla, skaffa dig humor, ett liv och en åsikt också för fasiken!

Okey, dom här personerna tar jag inte bort för oftast finns det annat i deras liv när vi väl träffas.


Som du märker tar jag det här personligt. Jag kan inte hålla det på en ytlig nivå. Facebook ÄR personligt för mig men inte livsviktigt. För mig är det inte någon jävla mina-vänner-bok att skryta med utan ett sätt att umgås och hålla kontakten.

Jag gör undantag för kompisar som inte tar Facebook lika allvarligt som jag. Dom som jag träffar på jobbet eller fritiden och interagerar i verkligheten med.

Sen gör man precis som man själv vill naturligtvis. Så här gör i allafall jag.

Snart ska jag rensa lite i vänlistan och då har jag kanske bara ett 30-tal vänner kvar. Mesta delen blir väl släktingar och några enstaka roliga Facebook-entusiaster. Dom som får mig att skratta, dom jag kan byta vassa kommentarer med, dom som jag kan bli förfärad och förbannad tillsammans med och dom som formulerar sig så fyndigt att jag blir avundsjuk.

Ni vet såna som inte har ett liv.

Det här blogginlägget gör kanske att någon raderar MIG från deras lista.