Wikigate, Ottogate......

Jag såg en intervju med Julian Assange på TV 4 imorse.
J.A. berättade om hot han fått från regeringar, säkerhetsorganisationer osv om olika typer av anklagelser eller smutskastningar han skulle komma att ustättas för. Sen kommer den här "affären".

Den här våldtäkts- eller sexuella trakasserieranklagelsen luktar skumt som fan. Det måste väl ändå de flesta tycka?

Många tycker att svenskt rättväsende är rena pajascirkusen men jag måste nog säga att det är jäkligt viktigt att dom kollar upp det här noga och följer protokollet så inga fler felaktigheter begås efter den läskigt skrattretande inledningen.

Oavsett vad man tycker om Wikileaks så har han en väldigt utsatt offentlig roll. Jag gillar idén med Wikileaks men jag tycker sidan är skittråkig och svår att snoka och hänga med i. J.A har följdaktligen många mäktiga och farliga fiender och han gör nog helt rätt som lever så öppet och offentligt som möjligt men med stor försiktighet.
Det är förvånade att han lever fortfarande. Men jag har kanske sett för mycket actionfilmer och läst för mycket kriminalromaner?

En kvinnas anmälan om våldtäkt SKA tas på allvar och om förövaren i fråga är en politiker eller på annat sätt en förtroendeknuten person är det än mer viktigt att det går rätt till.
Om man däremot i efterhand kan konstatera att kvinnan begått en falsk eller felaktig anmälan ska det tas upp som det brott jag tycker att det är.

Jag vill jämföra med sexköpsanklagelserna mot Littorin. Oavsett om det var sant eller inte så var han tvungen att avgå några månader innan valet. I hans fall var inte ens rättsväsendet inblandat utan pressen i form av Aftonbladet avgjorde vad som var sant eller inte. I vissa fall spelar sanningshalten ingen roll för vanligt halvintelligent folk. Ingen rök utan eld och allt det där, du vet.

En politiker är oerhört lätt att smuskasta. Vanligt folk med vanliga brister, skönhetsfläckar och skelett i garderoberna tolererar inte politiker som inte är perfekta. Inte ens Mona Sahlin klarar att överleva sin Tobleroneaffär utan att det ligger henne i fatet.

Men vill man vara säker på att dom faller jävligt hårt så slänger man in lite sexköp eller andra sexuella brott som ingen kan överleva. Om man inte kan bevisa motsatsen.

Kan man bevisa motsatsen, och om man orkar stå upp och protestera mot dom falska anklagelserna, så ska jävlaranamma dessa falskanklagare i sin tur anmälas för brott. Det är grovt utnyttjande och slöseri med rättsväsendets ekonomiska medel och i vissa fall ett brott mot demokratin. För att inte tala om personligt förtal.

Det här är farligt och det är inget nytt under solen utan har funnits länge, framför allt under upptakten till presidentvalen i USA.

Det är en mediaålder vi lever i och alla som rör sig i den verkar vara fritt villebråd. Men konsekvenserna när sådan som Julian Assange, folkvalda politiker eller andra som öppet kritserar regeringar och institutioner blir felaktigt anklagade är stora. Mycket makt, en satans massa pengar och det fria ordet står på spel.
Någon eller några tjänar på sånt här och dom är vanligtvis inga jag vill ska styra våra liv.

Maktpersoner och deras förmodade sexbrott är dagens häxanklagelser. Och vi vet ju hur lätt det var att bevisa att man var en häxa och hur omöjligt det var att bevisa motsatsen.

Här och var brinner bålen, massan tvår sina händer och går sen hem, super, knullar sin syster och gräver ner sina oönskade bebisar i potatislandet.

Kommentera nu, för fan!!